PRS(Dragon Fantasy)

Ina log och kom och satte sig i hans knä, hon la armarna om honom.
"Och jag dig." sa hon mjukt och lutade sig mot honom.

Ian såg på henne.
"Men du förtjänar något mer, någon framtid. Jag har inget. En adelsman skulle ge dig allt du är van vid." sa han lika bestämt.
"Jag älskar dig, därför vill jag att du ska ha en framtid, men jag har ingen att erbjuda." sa han med mjuk röst.

Stefan la armarna om henne med och kysste henne ömt. "Jag är så glad att jag har dig...".

Selina släppte hans händer. "Så du vill hellre att jag ska vara rik, men inte vara älskad av min make eller älska honom? Vara olycklig?" frågade hon och såg ner i marken. "Och jag älskar dig...Därför vill jag vara med dig!".

Ina log och drog upp dem på fötter, "Du måste lära mig de danser ni dansar så jag inte skämmer ut dig på bröllopet." log hon förväntansfullt.

Ian såg besvärat på henne, det hela byggde på osäkerhet om sig själv.
"Jag vet inte. Det är ditt val. Men jag har inga pengar, inget jobb. Jag kan inte erbjuda dig allt detta, jag har inget hus. Tänk om du med måste arbeta." sa han allvarligt till henne.

Stefan skrattade lätt. "Som du vill". Han la henne ena hand på hans axel och la sin om hennes midja, samt tog hennes andra hand. "Bröllopsvalsen är den viktigaste och den enda du borde kunna". Han började svänga runt med henne.

Selina såg fortfarande ner i marken. "Jag struntar i om jag måste arbeta, förstår du inte att jag bara vill vara med dig!". Hon tittade plötsligt upp och hade tårar i ögonen och vände snabbt på klacken och sprang iväg.

Ina såg ner på sina fötter för att lära sig stegen och sedan såg hon upp på honom. Hon hade dansen i blodet och stegen var inte svåra. Hon såg Ian ur ögonvrån och stannade upp.

"Stefan, skulle jag kunna tala med dig?" sa han aningen besvärat och såg på sin syster som nickade.
"Jag går och letar på Selina." sa hon och försvann.

Stefan log stort och dansade som han alltid kunnat det, han förställde sig det här som deras bröllop, det kunde inte bli bättre...Men plötsligt kom Ian in och dansen stannade upp. "Javisst Ian" sa Stefan en aning misstänksam, varför var han så besvärad? Han såg på honom.

Selina sprang ut, utan bra skor eller ens en kofta fortsatte hon mot skogen medan tårarna rann. Hon vet inte varför hon grät riktigt. "Ian" mumlade hon och sjönk tillslut ned vid ett träd och kurrade ihop sig. "Om du älskar mig? Varför måste du hitta en massa problem hela tiden?". Hon grät för det, och när hon väl höll på så mindes hon sin far igen, hur han slagit henne i alla dessa år. Hon grät häftigare.

Ian såg på Stefan.
"Selina blev ledsen. Jag vill bara att hon ska ha det bra. Men jag är inget för henne jag kan inte ge henne den framtid." sa han och gjorde en ovag gest mot allt i rummet, rikedomen.

Ina fann henne slutligen efter långt letande.
"Hej där, vad hände?" sa Ina lungt, satt sig vid henne och la sin arm om hennes axlar.

Stefan spände ögonen i honom. "Ian, ni behöver inte bry er om framtiden, tror du jag är girig och behåller allt för mig själv? Jag ger er en tredjedel minst av allt! Ni kan få bo här!" sa han lugnt sedan.

Selina såg upp på Ina. "Far...far har slagit mig sedan jag var liten" var det första hon fick fram även om det nog inte var det svar Ina ville ha.

Ian såg storögt på Stefan och började stamma fram något ohörbart, i detta nu var han så lik sin syster att det nästan var kusligt.
"Men jag kan inte bara få, vi kan inte bara få. Stefan du arbetar för allt detta, för byn, för slottet. Låt mig åtminstone hjälpa eller arbeta i stallet vad som helst." bad han, som sin syster avskydde han att bara få och inte kunna ge tillbaka.

Ina såg på henne och nickade, "Okej" var det enda hon fick fram i detta nu för det var inte det hon frågat om.
"Jag förstod det nästan." sa hon, hon visste inte vad hon skulle säga men hon visste hur hennes far var.

Stefan skrattade lät. Jag tänker ge er allt jag sa". Han blev snart mer seriös. "Arbeta om du vill, bli min högre hand. Men våga inte såra min syster".

Selena var tyst ett tag. "Snälla säg inget till Stefan, han kommer bli så arg då" bad hon sedan.