Eragon [Privat rollspel]

Eragon verkar inte kunna hålla sig längre och Murtagh verkar veta om att jag flög dit, för båda överfaller mig med frågor och jag försöker svara så gott jag kan men betonar hela tiden att jag inte vet egentligen.

Aily ser borgen i horrisonten. Men hon ångrar nästan att hon kommer tillbaka. Aureus landar på borggården.

Ór ingriper i samtalet.
"Istället för att överfalla min ryttare med frågor han inte kan svara på kan ni ju fråga Aureus ryttare."
Vi alla springer ut.

Tungdil, Eragon och Murtagh kommer rusande. Aily ler svagt mot dom. Löftet gör att hon inget kan säga.

"Åh, hej. Roligt att du kom tillbaka. Jag började bli orolig att inte få undervisa någon nu."
Det är Murtagh som talar. Jag ser att Aily känner sig obekväm i situationen.

"Aily, jag bryter ditt löfte!" säger Eragon.
"Vilket löfte?" frågar Murtagh.
"Det tar vi därinne!" svarar Eragon.
"Varför berättade ni inte?" frågar Aily.

Jag håller mig ur samtalsämnet. Det änns svårt. Jag visste inte om jag fick berätta för Aily och Eragon, och jag är orolig för att jag på något sätt tvingat Aily att komma tillbaka utan att jag ens märkte att jag gjorde det.

[Har Tungdil gjort något jag missat?]

"Lika bra att du berättar direkt, Eragon" säger Aily. Hon ger Murtagh en snabb kram och går mot sitt rum.

[I sådana fall har jag också missat det, men som du kanske märkte innan i rollspelet så brukar han tro att han bär skulden till väldigt mycket. Han har nästan kommit ifrån det nu, men ibland går han tillbaka till att tro det]

Jag vill egentligen följa henne men låter bli. Jag tänker gå min väg, men Eragon ber mig att stanna. Det verkar som om han vill ha min hjälp att förklara. Så vi gör det tillsammans.

[Då vet jag]

Aily sätter sig på sin säng.