När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai vaknade på morgonen av att det kom en kudde flygande på honom och han skrek till och dorg staven och de andra såg förskräckt på honom och han sänkte den
"Väck mig aldrig så" sa han bara och försökte sänka pulsen
"Förlåt" sa Tim skrämt
"Nej jag menade inte så, det är ara det att jag är tränad till att undanröja hot och efter det livet jag haft är jag berädd på allt, så jag vill inte börja min morgon med att döda någon" sa Fai och log mot dem. de behövde ju inte veta allt och leenden brukar hjälpa
"Okej deal" sa John och hämtade siin kudde och Fai bytte om till ett par blåa byxor en vit shorta och sedan sin kappa och gick ner med de andra till uppehållsrummet för att vänta på Xenia

Xenia vaknade och klädde på sig uniformen och flätade håret i två långa flätor, bara för ovanlighetens skull.
Hon gick ner till uppehållsrummet och sa god morgon till Fai.
- Morgon, hade du trevligt i natt?, sa hon och kysste honom.

Fai såg på Xenia
"God morgon själv" sa han och besvarade kyssen "ja det hade jag och varför flätorna? bara för ovanligheternas skull eller har du nån plan med dem?" frågade han leende och tog sedan kryckorna och började hoppa ner mot frukosten

- Härligt, sa hon leende och ryckte på axlarna.
- Mer för ovanlighetens skull, tycker folk stirrar på oss alldeles för lite, flinade Xenia och de gick ner mot stora salen.

"Ja visst är det" sa Fai och de satte sig äntligen till bords "ja eller hur, jag tycker definitivt de måste stirra mer" flinade Fai

- Ja, folk stirrar alldeles för lite, sa Xenia och tog en macka.
- Vilken lektion har vi?, sa hon leende.

"Ja, de ser ju aldrig på oss" sa han roat
"Svartkonst" muttrade Fai surt när han sätt på schemat, han hade inte alls lust med att Rahl skulle förstöra hans dag

- Mmmm, sa Xenia och såg sedan på Fai.
- Vi får väll se om han är förvånad över att jag lever, då vet vi att det var han, sa hon och log lite snett.

Fai såg på henne "ja i så fall slänger jag kryckorna på honom" sa Fai bestämt och kramade hennes hand "men jag tror inte vi lär märka något" sa Fai och reste sig upp "men nu måste vi gå" sa han

- Nej, kanske inte, men han lär bli besviken, sa hon och log och hoppades att han inte skulle ge sig på henne igen, bara för att.
De reste sig upp och började gå mot svartkonst rummet.