(PM) En mugglare på Hogwarts

Jag väntar med glädje!

Tack så mycket jag håller på att skriver just nu!

Vi väntar så länge det behövs! Skriv när du har tid oc lust!

-fortsättning på kap 70

”Så du är vaken nu. Bra. Minns du vad som hände?” hör jag plötsligt en röst bakom mig. Jag vänder på huvudet och ser Madame Pomfrey. Jag suckar lite.
”Ja. Hur gick det för Harry förresten?”
”Han fångade upp dig innan du slog i marken.” hon log en aning under ungefär en millisekund och sa sedan, ”Det fick han en del stilpoäng för.”
”Jaså. Vad bra.” jag tänkte efter en liten stund. Jag hade inte tappat balansen och ramlat. Någon hade puttat mig! Det var jag helt säker på.
”Vet ni vem som gjorde det?”
”Gjorde vadå.”
”Vet ni vem som puttade ner mig? Cloaine eller tvillingarna måste ha sett det!”
”Vad pratar du om? Ingen puttade dig. Du tappade balansen. Inte särskilt otroligt eftersom du lutade dig så långt ut.”
”Ms. Lorique sa att du verkade se i syne precis innan du ramlade. Du kan ha inbillat dig.” Jag öppnade munnen för att protestera men ångrade mig. Det skulle knappast göra särskilt mycket skillnad. Jag bestämde mig för att fråga Cloaine så fort jag fick tag i henne. ”Eftersom du verkar må bra så är det väl bara att återvända till dina vänner. Om du känner dig yr så får du komma tillbaka.” Jag nickade, hoppade ur sängen och sprang ut ur rummet innan hon ändrade sig. Jag hörde henne ropa efter mig att jag måste ta det lugnt, men jag struntade i henne. Jag orkade verkligen inte lyssna. Jag sprang ner till matsalen, det verkade som om det var lunch. Då borde hon vara vid Ravenclaw bordet. Jag gick runt bordet några varv och jag märkte att jag fick många konstiga blickar. Tillslut frågade jag några Ravenclaw flickor som verkade vara fjärdeklassare om de kände Cloaine.
”Tja… man kan väl inte precis säga att vi känner henne.” sa en av tjejerna, hon hade blont rakt hår och verkade otroligt ovillig att prata med mig.
”Men ni vet vem jag pratar om?”
”Ja, Cloaine Lourique va? Den där tjejen som alltid tappar saker och så?” sa en annan. Hon hade mörkbrunt hår och ljusbruna ögon. Hennes ansikte var vänligt och hon log, men det hon sa var allt annat än vänligt. Jag rynkade på pannan. Var det så som folk såg Cloaine?
”Tja… hon ler hela tiden, har rödbrunt, rätt lockigt hår…”
”Ja, ja. Vi vet vem du pratar om.” avbröt en tredje tjej, hon hade en stor rosa rosett i håret och inte för att jag hade något emot den så hade hon satt den på ett sådant sätt att det såg konstigt ut och inte passade henne. Detta började bli en aning irriterande. Jag gillade verkligen inte deras sätt. ”Vad vill du med henne då?” fortsatte hon.
”Vad jag vill…? Jag vill bara prata med henne. Vet ni var hon är?”
”Varför skulle vi veta det?” svarade tjejen med blont hår.
”Jag bara undrade!” sa jag ilsket.
”Lugna ner dig.” sa tjejen med rosetten. Jag kände hur jag nästan kokade av ilska.
”Nej jag tänker inte lugna ner mig! Och ni ska förresten ge fan i att snacka skit om Cloaine! Hon är inte bara någon klumpig person. Hon är glad, snäll och hjälpsam. Det är så man ska tänka när man ser henne.” Jag hade inte ens höjt rösten men tjejerna som jag pratade med verkade otroligt chockade. Men efter några sekunder så verkade tjejen med brunt hår hämta sig.
”Men vad mycket fina saker du tycker om den knäppskallen då, vadå är du kär i henne eller?” både hon och de två andra började fnissa. Jag kände hur mina kinder hettade till. De skrattade ännu mer. ”Hade jag rätt eller? Du rodnar ju som jag vet inte vad!” Jag kunde verkligen se framför mig hur jag slog till henne med en rak höger och slog ut båda hennes framtänder. Såna där saker skämtar man inte om!
”Annie!” hörde jag plötsligt någon säga bakom mig. Jag vände mig motvilligt om utan att slå in hennes tänder och log lättat när jag såg att det var Cloaine.
”Cloaine!” sa jag glatt.
”Vad bra att du mår okej!” sa hon och log med hela ansiktet. När hon såg vilka som stod bakom mig så försvann leendet. ”Vad pratar ni om då?” sa hon, fortfarande utan att le.
”Åh lite ditt och datt!” sa den ljushåriga tjejen och till min förvåning lade hon höger arm om mina axlar som om vi var bästa vänner. Jag var så chockad att jag bara stirrade på henne. Men så sa hon något otroligt udda, ”Ja tjejer, ska vi gå?” sedan började hon gå, utan att ta bort armen från mina axlar och försökte dra med mig.
”Vad håller du på med?” sa jag och drog mig bort från henne. Jag vände mig om igen mot det håll som Cloaine stod mot men till min förvåning så höll hon på att springa härifrån. Chockad förstod jag vad som precis hade hänt. De här tjejerna var ju knappast några som Cloaine tyckte om, och att se en vän umgås med dem kan inte vara särskilt kul. Hon hade missförstått totalt! Jag vände mig mot den ljushåriga tjejen.
”Idiot! Vad skulle det där vara bra för?” sa jag ilsket, men det var svårt att hålla rösten stadig när jag var jävligt rädd. Rädd för vad Cloaine skulle tro. De tre Ravenclaw eleverna stod och fnissade och tjejen som hade lagt armen över axeln på mig drog på ena smilgropen och såg så överlägsen ut att jag bara lät ilskan koka över. Jag smällde till henne på kinden. Inte särskilt hårt, men tillräckligt hårt så att hennes leende försvann och hennes vänner genast slutade fnissa. Ingen annan i matsalen verkade ha märkt det och innan någon gjorde det så vände jag mig om och sprang efter Cloaine.

Super duper bra!!

Good job girl, you act like a man x)

Blondiner...*skakar på huvudet och försöker att inte låtsas om att jag själv är blond*

Nämen SUPERAWESOME!! Vad glad jag blev när jag såg att du hade skrivit! Har verkligen saknat den här♥!

Acceptera att Annie inte såg i syne och att hon inte tappade balansen, guys -.-'...

Ravenclaware ska föreställas som smarta... De där måste vara ett undantag.

Cloaine . Om du verkligen hatar de där mobbarna, och verkligen litar på Annie, skulle du förstå att Annie ALDRIG skulle svika dig!!

Åh, vad fantastiskt bra. ♥

♥

♥

Jag älskar dina kapitel. ♥

Hahah för det första måste jag bara säga att jag inte har någonting emot blondiner, hon bara råkade vara det Jag försökte se till så att mobbarna såg rätt olika ut, för att ingen skulle ta illa upp
för det andra så vill jag säga TACK så mycket, Trodde ärligt talat att de flesta hade slutat läsa den här FF'n
Dessa Ravenclaw elever är smarta om man räknar med intelligens men de är fortfarande idioter!Usch, jag hatar mina egna karaktärer Lol
Ja TACK för den långa fina kommentarer den var rolig att läsa såna kommentarer uppskattas alltid!

I LOVE YOU ALL!!!!!!!!
♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥

Föresten så vill jag gärna be er om en tjänst! Det skulle vara jätte snällt om ni kunde gå in på min blogg och lämna en kommentar eller så, jag har precis startat den och en stor anledning var för att mina läsare skulle veta vad jag har för anledning när jag inte har skrivit på länge.

jättebra