Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Mega bra fanfiction. *bevakar* ♥

Vad menas med anmäl och det där?
Men awesome! mer när du har tid ♥

Det blev lite fel igen och jag har ändrat det nu, men jag var jättestressad och hade typ tio sekunder på mig att kopiera in det. Förlåt så jättemycket och tack för alla fina kommentarer, jag blir jätteglad och sitter och smilar lite när jag ser att ni har skrivit.

^Okey
Naw ♥

~Scorpius~
Jag skrattade till, men slutade genast när jag upptäckte vad jag höll på med. Jag skulle ju hata Rose, inte skratta åt hennes skämt. Dessutom var det nog inte menat som ett skämt, så det var bäst att inte säga någonting. Efter en stund blev det för mycket att vara tyst, även för mig som hatar att prata.
"Har du testat att trycka på väggen?" frågade jag, som var trött på tanken att behöva stanna inne i det trånga utrymmet i resten av mitt liv.
"Ja, varför skulle jag inte ha gjort det?" sa hon, en aning irriterat precis som om jag hade ställt en dum fråga. Vilket det inte var.
"Och du har givetvis försökt att trycka här?" sa jag och tryckte handen mot ett slumpvalt ställe på väggen för att testa Rose tålamod, men till min stora förvåning ramlade jag ut i korridoren rakt framför fötterna på James.
Vi stirrade på varandra en lång stund tills Rose bröt tystnaden. Hon kom krypande ut ur det lilla utrymmet, randig i ansiktet av smuts. Håret stod på ända och hennes kläder var skrynkliga.
"Hur...?" Hon avbröt sig själv när hon såg att James stod där. Han tittade från mig till Rose och sen tillbaka till mig. Det här började bli riktigt pinsamt.
"Okej, jag vill inte veta vad ni gjorde där inne", sa James sen. "Rose, det trodde jag faktiskt inte om dig."
Rose blev högröd i ansiktet. Av ilska.
"Är det mitt fel att jag ramlade ner i något trångt ställe där det luktade pyton och till råga på allt så var Scorpius tvungen att komma indunsande och knäcka av mina ben?" nästan skrek hon.
"Jag knäckte inte av dina ben", protesterade jag surt.
Rose himlade med ögonen och fäste sedan blicken på James.
"Du kanske inte vill veta vad vi gjorde där inne, men jag skulle gärna veta varför du ska hämta någon sak åt Annie Brown."
James skruvade på sig och skrattade sedan nervöst.
"Jag med", stämde jag in, fast jag inte alls var intresserad av vad James hade för affärer med Annie Brown. Däremot var jag intresserad av att trycka upp James mot väggen efter det han gjort mot mig i tåget.
James ändrade attityd.
"Det har inte ni med att göra", fräste han, vände på klacken och promenerade iväg.
"Du bara förstör hela tiden!" klagade Rose och reste sig upp. "James skulle ha sagt vad som pågick om inte du kom och la näsan i blöt. Jag hatar dig!"
Hon skyndade iväg åt samma håll som James.
"Ni är likadana allihop!" ropade jag till henne. "Weasley efter Weasley. Ni gör inget annat än att föröka er. Snart är väl hela världen full av fattiga dumskallar!"

Mega bra kapitel! :'

Awesome! mer när du har tid ♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Tack så mycket!♥
-------------------------------------
Rose
(En vecka senare)

Jag gick snabbt, med armarna stelt utefter sidorna och förvandlingskonstboken tryckt mot bröstet. Precis som varje morgon sneglade jag först diskret runt hörnet med en fickspegel för att se till så att jag inte stötte ihop med James eller Malfoy. Albus tyckte att jag började bli en aning paranoid. Själv hade jag inte förstått vad ordet betydde, så jag hade frågat Victorie, som överlägset svarat:
"Men, herregud, vet du inte det?"
Alltså var hon inte till så stor hjälp...
Istället frågade jag Roxanne, som svarade att det betydde att man väntade sig faror runt varje hörn. Jag antog att det stämde, och jag antog dessutom att det inte kunde vara direkt bra för hälsan. Jag gillade inte att ha ansvaret för något, så jag intalade mig att det var Malfoys fel. Förstås, så smart som jag är.
Mitt hår var prydligt uppsatt i en hästsvans, som blänkte för att jag kammat den så mycket. Mina kläder var inte det minsta skrynkliga. Jag såg ut som den exemplariska eleven. Jag uppförde mig som det också vilket fick vissa att rynka på näsan av missnöje (hmm, Scorpius). Så fort lärarna ställde en fråga räckte jag upp handen och kunde svaret. Albus ochbjag hängde ihop. Själv had jag inga andra vänner, och Albus verkade inte ha något emot att tillbringa lite tid tillsammans med sin kusin.
Utanför förvandlingskonsy klassrummet satt redan resten av oss gryffindorettor och tryckte. Jag sällade mig till dem med en tung suck.