Konversationer och dylikt

Ella (syster, 6 år, när hon ser att det finns sparris på middagsbordet) : Uuuusch, sparris! det stinker! Jag tänker göra ett sparrisfritt bord! *konkar dit ett minibord och ställer det en halvmeter ifrån vårat*

Jag: Men alltså.. han är så konstigt!!
Louise: Men du tycker ju om konstiga personer
Jag: Men alltså...... Han är inte konstig på ett bra vis!
Louise: Nähä?
Jag: Kolla här.. Man kan ju vara konstig på ett bra vis, och man kan vara konstig på ett dåligt vis. Han är ju bara konstig på ett KONSTIGT vis!!
Henke: Oj, är han konstig på ett konstigt vis? Det var ju..
Jag: KONSTIGT

^ Du är konstig

Detta är inte min farfar, men ändå:

Grandfather: You would here words you never heard before.
Life is more fun!
Raising you was like a new lease on life for me,
You don't need power
*Grandson sobs*

De här orden får mig att sakna min farfar så djävla mycket, det var så djävla längesedan jag kände att någon annan ville krama om och stötta mig, någon som alltid fanns där. Fyfan vad jag saknar den mannen.

J (fjortistjej i min klass); bara för att du är gay!
L (fjortiskille i min klass); bara för att du är lebb!
Jag: Bara för att ni är omogna nog att använda det som skällsord!

Det fick tyst på dem >:-)

Ellen:"JAG KOM TREA!"
Anna:"Så ni var bara tre stycken?"

Sen, efter
J (fjortistjejen); Mm, ellerhur!

Ah, visst, det var ju hon som började

Vilket jag sade (sha-dey-adey) till henne vilket fick henne att bara:

Hahahaha, fett awesome ju!

jag: varför stack du från skolan?
kompis: för att jag var sjuk
jag: ok, varför skar du dej om du är sjuk?

(jag tyckte att det va mer idiotiskt på grund av att han va sjuk)

kompis: vem har sagt det?
jag: du
kompis: när då?
jag: i morse.
kompis: gjorde jag?
jag: ja
kompis: Oj
jag: vadå oj?

det svarade han inte på