(PM)Albus Potter

Okej

skriv mer nu!!! snääälla!!

har inte fått sitta vid datan i nu tre dar så det kommer att vara extra myckt att läsa

jag missade hela två kapitel

moreeee please!

Det kommer Jag har lite dålig fantasi.. xD Men men..

(jag tog alla som log)

du har inte dålig fantasi

HÄR KOMMER DET MER TILL ALLA HUNGRIGA FANFICTION TROLL!

12 - Quidditch

Ellie och Albus satt vid frukosten nästa morgon. Ingen sa särskilt mycket, eftersom båda fortfarande var oroliga för Sco. Albus åt nästan ingenting. Han satt bara och petade i sin gröt med skeden. Både Ellie och Albus var ganska dystra Mest för Sco, och de hade även en massa läxor i alla ämnen. Professor Flitwick hade gett dem läxa på trollformeln Alohomora, och Albus och Ellie hade ganska svårt för den. Professor Snigelhorn hade också gett dem läxa i trolldrycker. De skulle skriva ett pergament om hur man frambringar drycken Fridsdrogen. Den skulle verkligen behövas nu, tänkte Albus, eftersom den stillar oro, men den var mycket svår att framställa. Efter ett tag kom posten in som vanligt, men Albus hade inte fått ett brev sen det Hagrid skickade honom. Därför blev han väldigt förvånad när Lux släppte ner ett varsitt brev åt honom och Ellie. De gav varandra en blick, och slet sedan upp de. Albus och Ellie skrek i munnen på varandra när de såg vad som stod i breven. Såhär stod det i Albus brev:
Till Albus Potter.
Grattis! Du erbjuds härmed en plats i Gryffindors quidditchlag som sökare.
Skicka ett brev tillbaka med ugglan om du är intresserad av platsen.

Alicia Spinnet (domare för Hogwarts quidditchturnering samt kvastflygningslärare), Fred Weasley (Lagkapten för Gryffindors quidditchlag)

”Det är fantastiskt! Jag är sökare i Gryffindors quidditchlag!”, hojtade Albus.
”Och jag är jagare!”, skrek Ellie. Albus och Ellie grävde i väskorna efter fjäderpennor, och de skrev på baksidorna av sina brev att de gärna ville ha platserna.
”Jag tror att de har börjat acceptera yngre spelare mer sen din pappa blev sökare”, sa Ellie medan hon knöt fast sitt och Albus brev på Lux vrist.
”Ja, kanske det”, sa Albus som var helt bortom sig av glädje. Han hade till och med glömt bort Sco och alla läxor.
Under dagen hade de förvandlingskonst, trollformellära, örtlära, och försvar mot svartkonster. Ellie och Albus blev informerade om att de skulle ha sin första Quidditchträning på kvällen samma dag. Då blev de ännu gladare.
Nu skulle ha försvar mot svartkonster. En sak som höjde upp stämningen ännu mer var att de skulle ha en praktisk lektion. Professor Roper kom som vanligt in i klassrummet med ett varmt leende på läpparna.
”Hej alla! Så roligt att se att hela klassen är här. Eller nej, vi saknar någon va?” sa han.
”Ja, professorn, Sco är fortfarade sjuk”, sa Ellie.
”Åh juste, jag hörde om det. Gud så tråkigt”, sa professor Roper med ett ledsamt ansiktsuttryck. Men sedan lös han upp igen.
”Idag ska vi ha en praktisk lektion! Så det enda ni behöver är era trollstavar.”
Ett mummel spred sig bland eleverna.
”Vi ska träna på att skydda oss från Grindyloggar”. Sa professor Roper och pekade mot ett jättestort badkar som var placerat precis bredvid hans kateder. I badkaret fanns tre varelser som såg ut som små troll med horn och skägg.
”Egentligen så är det här på lite svårare nivå, men jag har fullt förtroende för er.”

Eleverna fick kasta alla möjliga sorters förtrollningar på Grindyloggarna, och tillslut flöt varelserna omkring i vattnet, helt ofarliga av utmattning. Efter en mycket rolig lektion lämnade Ellie och Albus klassrummet för att återvända till uppehållsrummet. De bytte om till sina quidditchkläder som de hade fått från skolan och vandrade sedan ned till planen. Där stod resten av gryffindorlaget och väntade på dem. Längst fram stod Fred.
”Hej! Det är jag som är Gryffindors lagkapten”, sa han till Ellie och Albus. ”Det här är våra jagare, Louis, William och sen du såklart, Ellie. Sen har vi slagmännen, det är jag och Lucy här. Vaktaren är Jamie, och sökaren är du, Albus.”
Albus kände sig mycket nervös. Alla såg så proffsiga ut, men de log välkomnande åt honom och Ellie, och han kände sig bättre till mods.
”Då börjar vi träningen då!” sa Fred, och efter ett tag flög alla runt i luften. Albus och Ellie hade väldigt kul. De flög runt på kvastarna så snabbt de kunde. De gick ju inte sådär jättesnabbt, eftersom de var lånade från skolan, men de funkade. I slutet körde de en liten mini match. Albus lag vann och Ellies förlorade. Efter en och en halv timmas hård men rolig quidditch var träningen slut.
”Vi ses nästa vecka!” hojtade Fred vartefter laget tillsammans gick upp mot slottet, svettiga och utmattade. Ellie och Albus märkte att klockan hade blivit ganska mycket, så de gick och la sig nästan på en gång när de kom tillbaka till Gryffindortornet.
Albus vaknade nöjt nästa morgon, helt utvilad. Han gick ner i uppehållsrummet och där satt Ellie och väntade på honom.
”God morgon”, hälsade hon.
”God morgon”, svarade Albus. Det var ganska tidigt på morgonen så de enades om att de skulle gå och hälsa på Sco. När de kom fram till sjukhusflygeln satt han som vanligt upptravad på sina kuddar, men han såg lite piggare ut.
”Hej”, sa han när Ellie och Albus kom in.
”Hej, hur mår du?” frågade Albus.
”Bättre faktiskt! Jag mår illa fortfarande, men inte alls lika mycket som förut. Den här drycken får mig att må sämre, så jag antar att om den hade vart lite godare så skulle jag nog må mycket bättre”, sa Sco med ett snett leende. ”Vad har ni gjort på sistone då?”
”Vi är med i Gryffindors quidditchlag!” hojtade Ellie.
”Gud vad roligt!”, sa Sco, fast han verkade inte lika intresserad som han lät. ”Åh nej, jag kom just på en sak! Jag kommer få jobba ihjäl mig när jag är frisk, tänk er allt jag har missat!”
”Det är lugnt Sco, lärarna vet om att du är sjuk, och jag är säker på att Snigelhorn kommer på något sätt för att det ska gå snabbare för dig att komma ikapp”, sa Ellie uppmuntrande.
”Ja, det kanske du har rätt i”, mumlade Sco. ”Men gå och ät frukost nu, så ni hinner till era lektioner”, la han till med ostadig röst. Egentligen var det nog inte därför han sa att de skulle gå, för Albus kunde se att han hade blivit grönare i ansiktet, och mycket riktigt, precis innan Ellie och Albus hade gått ut genom dörren kunde Albus se att Sco böjde sig ner över sängkanten igen.
”Herregud, det där måste vara värre än den värsta mugglarmagsjukan man kan tänka sig”, sa Albus när han och Ellie gick genom slottet mot stora salen.

super duper mega super duper bra!!!

skriv meeeeeeeeeeer snälla!!!!!