Harry Potter Draco Malfoy <3 [SV]

mer dom är ju sååååååå söta!!

Merrr

MER Fattar inte att någon vill skada dom

naaaaj! poor draco MER!

Kapitel 22

Dracos synvinkel
Draco oroade sig nästan till döds över Harry, Draco gjorde något haqn trodde han aldrig skulle göra ett par dagar innan terminen började. Han skickade sin uggla till Hermione, hon var den enda som han viste, visste om relationen som han hade med Harry.
"Harry har blivit överfallen och ner knuffad för en trapp, jag vet inte vem jag ska prata med om det här... du är den enda som vet om hur det är mellan mig och Harry."
Draco läste igenom brevet ett par gånger och sedan feste han det på sin uggla som flög iväg med det med en gång, Draco väntade på svar men såg sedan på kvällen att Hermione kom inrusande och i mot honom.

Dracos och Hermiones synvinkel
- Draco berätta vad det är som har hänt. Sa Hemrione när dom hade kommit in i ett tomt klassrum, hon var så klart orolig för Harry men hon skulle skynda dit när hon hade pratat med Draco
Draco satte sig på en bänk och suckade, han kollade ner på sina händer och sedan upp på Hermione och berättade vad han och Harry hade fått stå ut med under jullovets gång
Hermione lyssnade noga på varenda detalj som Draco berättade, och hon blev inte klokare av det. Vem var det egentligen som ville Harry och Draco något ont

Hermiones synvinkel
När hon hade pratat med Draco, gick hon upp till sjukhusflygen och gick fram till Harrys säng. Hon kunde inte dölja sin oro för Harry, och hon hoppades för allt i världen att han skulle bli bra snart.
- Jag lovar dig Harry, jag och Draco ska få fast dom som gjort så här mot dig. Sa hon och kramade lätt hans hand, hennes tårar började rulla ner för kinderna där hon satt men försökte vara tapper.
Det skulle inte få fortsätta så här

MER

JättebrA MER!

OMG!! Såå obeskrivligt bra !!

Kapitel 23

Harrys synvinkel
Harry vaknade upp en vecka senare, och viste inte riktigt vart han var först men såg sedan madame Pomfry komma mot honom och tycktes se yterst lättad ut.
- Så du har vaknat nu Potter, ja det var verkligen på tiden började fundera på att skicka dig till sankt Mungos om du inte vaknade snart.
- Vad hände? Sa han och försökte sätta sig upp, men madame pomfry la honom ner igen.
- Unge Mr Malfoy hittade dig nedanför trappen i entree hallen för en vecka sedan, ingen vet riktigt vad som hänt. Sa hon och kollade på honom, Harry blundade och försökte minnas.
- Jag såg inte vem det var, jag hörde den säga något men jag kände inte igen rösten. Madame pomfry nickade och kollade mot dörren
- Dina vänner är här. Sa hon och log lit, Harry kollade dit och såg Ron och Hermione stå i öppningen.
- Dom kan komma in. Sa han lugnt

Harrys, Rons och Hermiones synvinkel
- Härligt du har vaknat. Sa Ron när han kom fram till sängen och kollade på Harry.
- Verkligen skönt att se att du är vaken. Sa Hermione och tog hans hand, hon hade tårar av glädje i ansiktet
- Jag mår fint har bara lite ont fortfarande. Sa Harry med sin lediga hand över magen.
- Jag slår vad om att det var Draco Malfoy som knuffade dig, han såg sin chans när du var ensam utan oss. Sa Ron självsäkert
Harry kollade mot Hermione som nickade som att det var på tiden att Ron fick veta.
- Ron det kan inte vart Draco för... för jag och Draco är tillsammans har vart det sedan en vecka in på terminen ungefär.
Ron såg ut som om han skulle svimma vilken seckund som hellst, han hade svårt att tro det han precis hade hört.
- Så ryktena e alltså sanna. Sa Ron och tvekade, folk påstår sig ha sett dig och Draco hålla handen, sett er nere vid sjön tsm.
Harry nickade
- Ja jag antar att det är sant.
Ron nickade och satte sig ner, och kollade ut genom fönstret och såg sedan på Harry.
- Det är ditt liv kompis. Sa han och log