Denices sjunde år tillsammans med Marodörerna [ SV ]

JÄTTTTTTE BRA! MEEERA

meeeeeeeeeer sååå bra!! kanske hennes patronus ser ut som en.... STOR HUND? xD

ja som SIRIUS ANIMAGUS

xD

bra ide....


vi får se.

Mera!

Bra

BRABRABRARA!! Vad hände eller? knockade de huvudet eller blev det en kyss?????

Kapitel 12


( Direkt fortsättning )

- Är det sant? sa jag häpet men ändå så log jag mot Lily.
- Såklart det är sant! sa Lily och hoppade upp och ner.
- Wow,jamen dåså , då får jag säga Grattis !
Lily hoppade så vilt att hon var nära på att slå omkull mitt glas med vatten som stod på sängbordet.
För första gången på två dagar steg jag upp och hoppade av glädje med Lily.
Någon kom in i sjukhusflygeln och vi slutade att hoppa. Jag vände mig om och där stod Madam Pomfrey och stirrade på oss.
- Jag vet att ni är glada för någonting men , Denice, du måste ligga ner i din säng, du får gå imorgon på morgonen, sa hon som om jag var några år yngre än vad jag egentligen var.
Jag la mig ner i sängen igen men forfarande glad för Lilys skull.
- Jag kommer imorgon till frukosten då, sa jag till Lily innan hon hoppsade ut igen vinkades efter sig.
Det var först när hon hade gått som jag undrade vart Mathilda hade tagit vägen...



På torsdagsmorgonen vaknade jag tidigt eftersom nu skulle jag få ta lektioner igen.
Jag kände mig verkligen frisk nu.
Jag steg upp, vinkade hejdå till Madam Pomfrey som stod och pysslade om en annan elev och sedan gick jag direkt till frukosten.
Vid Gryffindor bordet såg jag Mathilda sitta och jag sprang direkt till henne.
Hon log när hon såg mig.
Jag satte mig ner bredvid henne och frågade:
- Vart var du igår?
- Åh, igår, jag blev uppehållen.
Hon sa det i en liten läskig ton och plötsligt vände Mathilda blicken mot Lauren och tittade surt på henne.
Lauren satt bredvid Remus lite längre bort vid Gryffindorbordet.
Jag visste att det inte skulle bli kul om remus eller Lauren tittade hit åt vårat håll så jag frågade:
- Vart är Lily?
- De kommer snart, hon och James du vet, sa hon och äntligen tittade hon bort från Lauren och på mig istället. Hon log men ändå inte.
Just då kom Lily och James in till stora salen.
Jag tittade på dem och de kysstes rakt framför näsan på allihoppa.
- Ser dom inte lyckliga ut, sa jag och log mot dem.
- Mm, sa Mathilda i en ganska så ledsam ton.
Jag tittade på henne och då såg jag att hon inte tittade på James eller Lily utan hon tittade på Lauren och Remus i stället.
Mathilda såg väldigt ledsen ut.
Just då tittade Remus på oss. När han såg att Mathilda var ledsen blev han lite blek och uttryckslös.
Lauren verkade ha märkt det så hon kysste plötsligt Remus rakt på munnen länge...
Och då utan varning började Mathilda att gråta.
Hon la händerna för ansiktet och jag la armen runt henne.
- Såja, sa jag i ett försök att trösta henne.
Men jag visste att vad jag än gjorde skulle det bli väldigt svårt att hela hennes krossade hjärta.

------------------------------------------------------------


Mer?