drakarnas dal privat

Red log och sa" bra " sa han och började att gå mot skogen han är inte så van att vara på marken men det går rätt så bra ändå trots att det inte går så fort.

Melody gick vid hans sida och hoppades att det var något ofarligt för det behövdes inget mer dåligt.

Väl framme vid skogen så stannade han för att lyssna på det han hade hört förut om det nu är något. Det kan ju alltid vara andra djur men man vet aldrig.

Melody stannade vid hans sida och höjde huvudet för att lyssna

Red som nu har chansen att få veta mer om Melody sa" är din pappa vid liv? Eller har han också gott bort?" Sa han medan han fortfarande funderar på om han hade sagt något som hon inte vet om.

Det han egentligen ville det var att ha en egen tid med just Melody då han inte vet så mycket om just henne.

Melody såg på honom och en stund och undrade varför han frågade det men hon sa.
- Han lever...men jag vill aldrig mer se honom.
Han var anledningen till att mamma lämnade flocken och skapade en egen.

Red sänker huvudet och sa" okej " sa han medan han fortfarande funderar på om det var något mera han vill veta men just nu kommer han inte på något. Han sa " vi ska nog gå tillbaka till flocken. " Sa han medan han fortfarande hade blicken på henne. Han har aldrig haft känslor för någon men det är något med henne.

Meldody nickade bara och började gå tillbaka till flocken och höll de kraftfulla vingarna tätt intill kroppen och hoppades att flocken var okej.

Även om red knappt hade träffat några andra i flocken förutom Lola så funderar han på att träffa dem men osäkerheten finns fortfarande kvar.

Meldody såg på honom och sa lugnt.
- Varför är du så osäker Red?