Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

Vincent sprang ut och pratade snabbt. Lade sedan på och såg på honom.
"Jag har ringt far. Han skickar en fortare." Han såg oroad ut. "Andas hon?"

" hon andas. Men hon blöder och är skadad." Sa han samlat. Snart hörde han sirenen och tids nog var polisen och ambulansen framme. Ambulansen lastade in henne med snabba rörelser. " Vem följer henne?" Frågade en av sköterskorna.

Vincent såg på dem och nickade.
"Jag. De andra kommer sen. " Han såg på Xaden
"Jag kan tala med fae framme "

Xaden nickade sakta. " Ja åk du. Vi kommer. " Sa han ärligt och hjälpte Vincent in i ambulansen och den slogs igen och åkte iväg. Med blåljus och sirener. Det var bråttom.

Han såg oroad ut men han visste. Om någon kunde rädda henne så var det hans far.
Väl på sjukhuset så stannade dem och han hoppade ut. Såg sin far redan.

Xaden tog upp sin telefon för att ringa sin far. De behövde ha en skriftlig lapp om varför de inte närvarade i skolan under morgondagen. Medan han talade med sin far gick han mot limon och hoppade in.

Han gick tyst efter och såg sin far arbeta. Detta var inte likt dem. Men hon var något de inte kunde lämna. Hon var kanske nyckeln till deras frihet.

Limon körde iväg mot sjukhuset och hans far hade stilla godkänt deras frånvaro. Xaden visste att hon inte fick dö än. Men likväl så visste han att hennes död inte skulle förändra en enda sak.

(ska du vara pappan?()

Han såg sin far komma ut och han gick fram.
"Far hur är det med henne? Lever hon?" Frågade han tyst.

Hans far såg irriterat på sin son. " Ja. Hon har hjärnskakning och en bruten arm. Och massa blåmärken. Inget annat. " Sa han torrt innan han gick vidare till nästa patient.