Lumos :3 & LeoisLazyy

Benjamin tittade på henne utan att röra en min.
"Jag beklagar", mumlade han utan att riktigt förstå sig på allt hon sa. Självklart förstod han likheterna mellan hans eget beteende och hennes farfars. Men farfadern hade ju ändå varit någon som hon brytt sig om, någon hon tyckt om. Det var i alla fall vad han fick anta.
"Men du och din farfar hade ett band, ni brydde er om varandra...Du och jag har aldrig så mycket om kommit överens. Varför skulle du bry dig om jag dog?"

"Tack", mumlade hon.
Hailey ryckte smått på axlarna.
"Jag vet inte riktigt. Kanske för att jag vet hur ont det gör att förlora en släkting, och inte ens önskar min pappas fiender den känslan." Det är en hemsk känsla, särskilt när man tänker att det kanske fanns ett sätt att förhindra det.

Han tittade bort och började ta minimala tuggor av de rykande varma äggen som helt plötsligt stod framför honom. Så hon brydde sig mest för sakens skull och inte av någon specifik anledning. Det kanske hade varit önsketänkande att ens föreställa sig något annat.
"Jag antar att det bara bevisar att du är en bättre person än mig", sade han och placerade händerna omkring muggen med te. "Men jag var aldrig döende, tror jag i alla fall."

Hailey log snett.
"Du vet, jag är inte ett helgon heller. Jag förstörde en av mina närmaste relationer förra terminen, men det gick att ta sig tillbaka. Det går nästan alltid att ta sig tillbaka, även om det inte känns så"

"På tal om det där...vad var det du och den där Belle bråkade om egentligen?" frågade han och tittade undrande på henne. "Det var väl ändå ni som var så tighta förut? Eller misstar jag mig?" Benjamin sköt ifrån sig den tomma tallriken med en hand innan den återigen var lindad runt muggen. Han undrade varför han ens brydde dig, men samtidigt var det skönt att tänka på någonting annat för en gångs skull.

Hailey grimaserade.
"Åh. Det var helt och hållet mitt fel. Jag hade ångest och var stressad. Så... jag sa att hon var en börda och att jag skämdes över henne." Hon rätade på sig igen. "Inte för att jag menade det.. Men ja, jag tappade kontrollen helt."

Benjamin tittade lätt förvånat på henne och kunde inte låta bli att le snett.
"Varför i all världens namn skulle du skämmas över henne? För att hon går i Hufflepuff eller?" frågade han lätt oförstående och snurrade muggen några varv så att te skvimpade ut på bordet. Han slutade med ens och fiskade upp sin stav ur en av sina fickor som han sedan pekade på det spillda teet.
"Renskrubba."

"Ingen aning, faktiskt. Det var nog bara så att jag var så spänd och ångestfylld att jag tyckte att vad hon än gjorde var pinsamt", förklarade hon med ett snett leende. "Men vi löste det för några månader sedan, iallafall."

Han stoppade undan staven igen och lutade sig bakåt mot stolsryggen med en suck.
"Jag skulle vara överlycklig om jag hade en före detta vän som avskydde mig", sade Benjamin fåraktigt och skakade på huvudet åt sig själv. Kunde det bli mycket ynkligare än så? Troligen inte.

Hailey vände undrande blicken mot Benjamin och höjde på ena ögonbrynet.
"Någon speciell anledning varför?", frågade hon nyfiket, lekandes med hennes trollstav mellan hennes fingrar. Den lilla husalfen som hon pratat med från början småsprang fram och tryckte en smörgås mellan Haileys händer. Hailey tackade med ett leende, och husalfen sprang iväg till dess kollegor för att förbereda lunchen igen.