Everly & Cipriano [PRS, fallen ängel]

Freya skrattade till och såg leendes på honom. Hon ville gärna hoppa upp på hans rygg men hennes klänning skulle knappast hålla hennes rumpa täckt.
"Jag älskar det men jag har klänning på mig, Ace. Alla kommer se min rumpa." log hon och smekte hans rygg. Ärren skrämde henne en aning så hon höll sina händer ifrån dom, trots att han hade tröja på och allt så undvek hon att ha sina händer nära dom.

Ace sträckte på sig igen. Först nu la han märke till hur hon var klädd, han hade inte haft tid att studera henne från topp till tå då det varit viktigare för honom att prata med henne.
"Jag tycker mycket om din klänning," började han och strök ett par fingrar upp och ner längs med hennes midja, "men jag vet att jag hellre skulle se den på mitt golv." Han blinkade lekfullt med ena ögat innan han rynkade på pannan och såg mer allvarlig ut då han tog en bättre titt på henne.
"Du behöver inte allt det där i ansiktet," fortsatte han sedan. Freya var naturligt vacker och smink behövde hon verkligen inte använda för hans skull. Fast vad visste han: det var mycket möjligt att hon gjort det för sin egen skull.

Freya rodnade svagt av hans granskande blick och tittade bort ifrån honom.
"Mhm, med lite tur så kanske du kan få se den på mitt golv senare." sade hon och såg på honom. Freya flinade stort och drog honom närmre sig. "Mhm, nån är kvar längre bak i tiden när sexism fortfarande var en grej va?" skämtade hon och slickade på hans kind bara för att jävlas. "Nejmen jag gillar smink, det är kul." log hon stort och kysste hans hals.

Han skrockade lågt för sig själv då hon rodnade, ibland krävdes det inte mycket för att han skulle få den reaktionen av henne. Hans belåtna min övergick snart till en förvirrad.
"Va?" Hade han omedvetet lyckats säga något förolämpande igen? Hon verkade åtminstone ha tagit det hela med ro så det var väl något positivt.
"Ja, ja. Jag tycker inte riktigt om hur du är klädd. Du är min, men det kommer olyckligtvis nog inte hindra andra killar från att stirra på dig. Och det kommer göra mig upprörd." Ace hade aldrig varit särskilt duktig på att kontrollera sitt humör och irriterade något brukade han oftast se bråk som en lösning.

Freya skrattade åt honom och såg lyckligt på honom.
"Bäst för dig att göra det klart för dom att jag är din då." sade hon och smekte hans nacke. Hon klarade inte riktigt av att inte röra honom hela tiden, fick inte nog av honom alls.

"Tro mig, det kommer jag göra." Någonstans djupt inom sig var han medveten om att han inte kunde ställa till med bråk för minsta lilla, men problemet var att han njöt av och tyckte om att visa vad han gick för. Att bråka med människor var dock inte särskilt underhållande enligt honom men annat vore det med en nefil eller annan fallen ängel.

Freya log snett och smekte hans bröstkorg. Hon tog sedan hans hand och började gå igen. Älskade att se sig om i städerna hon och Raina bodde i. Dom hade varit i varje land men inte alls alla städer.

Han gick under tystnad en stund, kände sig lite besviken över att han inte fått ur henne så mycket information om Raina ännu. För att inte tala om att han börjat fundera på varför hon inte ville bo tillsammans med honom, åtminstone under den tid då det inte var Cheshvan. Han ville inte att hon över huvudtaget skulle spendera någon tid alls under samma tak som Raina.

Freya gick tyst med honom och såg sig nyfiket omkring. Hon log för sig själv och såg på Ace lite då och då.
"Varför är du så tyst?" log hon och kysste mjukt hans kind.

"Jag tänker." Ace sneglade ner på henne och övervägde att retsamt förklara vad man gjorde då man tänkte efter, men beslöt sig för att låta bli.
"Varför vill du inte bo hos mig? Klarar sig Raina inte utan dig?" Han putade med underläppen.