PRS mellan Lajlan och Ellus

Jag tittade överraskat på James. Ville han spela quidditch? Jag hade alltid tänkt att han hellre skulle spela något där man får dunka på saker...
"Vill du bli sökare?" Frågade jag nyfiket. "Vad har hänt med den gamla?"

"Den gamla slutade på Hogwarts eftersom han gick i sjuan förra året, men nej, jag vill inte bli sökare, jag är vaktare, sen förra året. Men Martin vill ha med hela laget så vi vet att hela laget passar tillsammans förstår du." sa jag.

Jag nickade. Då förstod jag.
"Okej", så jag och frustade till. Då höll han på med något som hade med storlek och styrka att göra.

"Nehe, nu kan vi inte sitta och skräpa." sa jag. "Vad har du nu? Jag har Talmagi."
Jah reste mig och började packa ihop mina böcker

"Spådomskonst", sa jag och himlade med ögonen. Varför hade jag glömt att välja bort det inför femman nu då? Usch. Jag packade ner mina böcker i min väska och gick ut ur klassrummet.

(Vu var i bibblan)

"Hejdå!" ropade jag efter henne.
Sen började jag gå till talmagin. Jag fattar inte varför jag valde talmigi, det var urtrist. Men vad skulle jag göra nu?

(Jaha då )

Jag gick längs med korridorerna och var i närheten av Racenclawtornet när jag plötsligt blev omkullknuffad och ramlade pladask in i en sidokorridor.
Jag kände smärtan i huvudet och flämtade till. Jag försökte resa mig upp men fick en spark i magen. Jag vek mig dubbel och försökte hålla ihop. Vem var det?

Medan jag gick i korridoren gnolade jag smått för mig själv. Jag var faktiskt på bra humör idag. Eller, ja nu. Jag hade blivit på bra humör när Emmeline gick. Tänk om det var hon som gjorde mig på mindre bra humör.

"Vad fan håller du på med?" Väser en röst och jag drar en snyftning. Jag kan inte se ansiktet, det är för mörkt. "Tror du att du äger honom nu eller?"
Jag ska precis fråga vad han menar när jag får en spark i magen och skriker, vrålar ut min smärta.

Jag börjar få ont i magen. Typ som att något är fel. Helt plötsligt låter det som att någon skriker. Jag kollar på min klocka. Tio minuter tills att lektionen börjar. Sen börjar jag springa. Så fort jag kan. Sen hör jag en röst:
"Tror du att du äger honom eller?!" säger en välbekant men svårplacerad röst.