Forbidden love between the dark and the light side [PRIVAT Memory & Zora]

Jane åt lugnt upp och reser sig
-kommer du eller ska du ha mer?
frågade hon lugnt och rttar till kläderna lite grann och håret med.
-för vi kan ta boken till ettt tyst rum om du vill för mitt rum e stökigt
sa hon mujutk

Alec kollade på henne och lyssnar. Att jane visade repsekt var sällan. ha flianr till.
-det e bevis att hon gillar er.
sa ahn arigt

Han skakade på huvudet som svar. Trots att hans mage knappast skulle ha något emot lite gröt till, så ville han inte låta Jane vänta på honom alltför länge. Han hade ganska god aptit och kunde äta mycket.
"Det låter som en bra idé," svarade han henne sedan samtidigt som han reste sig upp och räckte sin tallrik till kvinnan, som mer eller mindre förolämpat honom och ljusalverna.


Jessa la huvudet lätt på sned. Att Jane gillade henne betydde mycket för henne. Nu kunde hon också bara hoppas på att Alec inte ogillade henne alltför mycket. Fast i och för sig skulle han knappast ha gått med på dessa förändringar såvida han fullkomligt avskydde henne och ljusalver överlag.

Jane såg på BLaze
-du borde lära dig inte vara så snäll emot dem som e elak emot dig
sa hon och gick ut ur matsalen och gick direkt emot sitt rum, håret slog emot hennes axlar.

ALec såg på henne
-jag har inte mycket kvar att säga bara att vi tar dessa steg som en början.
sa han mjukt

Blaze gav henne en förvånad blick. Hade han omedvetet gjort någonting tokigt?
"Det är aldrig fel att vara snäll," påpekade han vänligt och vågade sig på att lätt knuffa till henne med armbågen.


Hon nickade instämmande och sträckte ut sin hand mot honom. Det som de hade kommit fram till var en bra början.
"Tack för att Ni tog er tid att träffa mig," log hon. att han skulle acceptera hennes förfrågan om ett möte var inte någonting hon tagit som en självklarhet.

Jane ryker till av hans arm nuff och såg på honom direkt sen rakt fram igen.
-DEt e det inte men att vara snäll emot ne tjäanre som förelämpar e det fel
sa hon och öppande sin dörr och rynkar pnann, någon hade rotat igenom det.
-ska dödadne osm e skydlig
väser hon och började gå runt i rummet och tog upp plattna ohc flinar, boken låg kvar och kastar till Blaze den och såg emot garderoben då dörren rörde sig och hon reser sig och gick dit och drog ut ett barn och höll en kniv emot barntes strupe. hon sänker dne direkt och usckar
-Du vet du inte ska smyga på mig
sa hon och putar ut pojkne
-spring hem istälelt för roa dig och rota efter Owens saker!
sa hon strängto ch pojken såg skamset och sprang direkt iväg.


Alec såg påhandne och sen bort emot fösntretsen tog han den till slut och suckar
-så ltie så och tänkte du ville roa dig med något. jag kan visa dig lite saker, allt e inte dött iriket
sa han och reser sig efter släppt henes hand

"Hon menade nog inte att förolämpa oss ljusalver," trodde Blaze. Kvinnan visste antagligen bara inte hur hon skulle reagera, hon hade nog aldrig träffat en ljusalv förut.
Väl framme vid hennes rum stannade han vid dörröppningen. Någon hade rotat igenom rummet. Varför? Gömde hon någonting som inte tillhörde henne? Ur garderoben drog hon fram ett barn som skamset sprang iväg när hon släppte taget om pojken.


Att han erbjöd sig att visa henne runt lite var någonting hon inte tänkte tacka nej till, hon ville gärna bekanta sig lite till med det för henne okända stället.
"Tack gärna," svarade hon med en ivrig nick, "men jag trodde du hade andra saker för sig?" Jessa ville bara försäkra sig om att hon inte tog upp dyrbar tid av honom - ifall han behövde ägna sig åt andra sysslor.

Jane suckar och tog snabt undan sakerna och slägnde dem bara på sin säng.
-Det var en liten tjuv, vi har sådana i lsottet tyvärr ibland de letar efter dyrbara saker hos oss som inte har giftemål för de vet vi kommer få åka ut i skogen inom 2 år.
sa hon lgunt och tog boken igen och smet för bi hoonm
-kom vi tar sällskapsrumet.
sa hon och gick emot dörren framför sitt rum


Alec såg på hene
-tid finns inte i mn värld JEssa. jag e i nuet
sa han och gick emot utgången för ta henne till en trädgård.

Intresserat lyssnade han på. Han tyckte om att Jane kände sig tillräckligt bekväm i hans sällskap att hon berättade saker och ting för honom. Det var inte någonting han tog för givet att hon skulle göra.
"Hur kommer de in i slottet då?" Blaze följde efter henne ut ur rummet igen och vidare mot ett annat. Folk borde väl inte kunna komma in så lätt i ett slott.


Jessa svarade ingenting på det. Det var på sätt och vis beundransvärt att han levde i nuet och inte verkade bekymra sig för annat som han hade planerat under dagen. Nu var hon ännu mer säker på att han inte kände stark motvilja för henne eftersom han inte hade bråttom att få iväg henne. Det var tur eftersom de nog skulle komma att träffa varandra flera gånger framöver.

Jane stannar bredivd rummet och tryckte på en sten och en tunnel öppnas.
-jag var en förr. Innan Alecs förfäder fann mig och ärligt straffade mig och jag valde ta min plikt här för gott göra det jag stal.
sa hon och stänger porten igen och gick snart in i ällskapesrummet, man såg det var mceket fint och välgjrot med färg för gott skull..

Alec gick ut helt n och tog med henne till en trädgård.
-detta är ett sätlle som tnitne har dött helt på dessa 300 år som har gått
sa han och gick emot en äng och log där var inte dme mörka färgerna utan grönt och fint

Blaze följde henne med blicken när hon tryckte på en sten. Strax öppnades en dörr till en tunnel. Han följde efter henne in och snart kom de fram till ett sällskapsrum.
"Men Alec skulle väl inte låta dig förvisas ut till skogen med de andra "förrädarna"?" De verkade ändå stå varandra ganska nära.


Förundrat såg hon sig om när de kom ut till en trädgård.
"Så vackert," utbrast hon när de gick vidare mot en grönskande äng. Inte ett spår av några dystra färger så långt ögat nådde. Nu kändes det nästan som om hon vore hemma. Hon älskade verkligen att vara ute i naturen.