~Otillåtna Känslor~ [HP-roll]

Han kände ett slag utav ilska över att höra det namnet i situationen som de befann sig, den där satans Potter... få Laura att stanna ute i kylan såhär... tänkte han för sig själv. Draco satte fingrarna under Lauras haka,
"Varför?" fann han sig själv fråga trots att han egentligen inte ville höra mer om Potter så ville han höra mer om varför Laura mådde som hon mådde. Det var ett förvirrande stadium att befinna sig i för Draco.

Laura såg på Draco.
" jag gillade Harry när vi gick fjärde året men sen försvann dom känslorna och nu gillar han mig men jag känner inget för honom då jag är kär i en annan kille" mumlade hon fram. Några tårar rann ner längst hennes kind.
" jag är kär i en kille som är helt förbjuden att vara kär i" sa hon och såg upp på Draco.

Draco tittade på Laura, frågan brann inom honom, är det mig hon talar om...? tänkte han, men han var osäker på om det han upplevde med Laura var kärlek. Hur skulle han kunna veta? Han hade aldrig upplevt kärlek tidigare.
"Laura..." mumlade han och han visste inte riktigt vad han skulle säga. Att höra att hon hade varit kär i Potter var inte vidare roligt, men att hon inte längre kände något för honom kändes bra.
"Kom, vi måste få in dig..." mumlade Draco och reste sig upp. Han sträckte sin hand mot henne.

Laura såg på Dracos utsträckta hand och tog den försiktigt medans hon reste sig upp.
" Måste vi verkligen gå in?" frågade hon tyst och såg på honom nu. Jag vill få stanna en liten stund till med dig Draco, tänkte hon och en rodnad la sig över hennes kinder.

Draco nickade mot Laura då hon frågade om de verkligen var tvungna att gå tillbaka.
"Du måste in i värmen..." sade han och släppte hennes hand. Han önskade självklart att de kunde få vara ensamma en lite stund till men det vore bäst om ingen såg dem tillsammans. Draco strök henne över kinden lite generat, de hade fått en rosig ton och Draco ansåg att det endast gjorde Laura finare.

Laura såg på Draco och sen ner på sina fötter.
" Då ska vi väl säga hejdå då" sa hon och lämnade uggleboet utan att vänta på ett svar av Draco. Hon skyndade sig ner för trapporna så hon kom långt ifrån Draco. Hon skyndade in och sprang hela väggen mot sällskapsrummet. När hon kommit in i sällskapsrummet insåg hon att hon glömt ge tillbaka Draco hans kappa.

Draco hade stått stilla och sett efter Laura när hon försvann hastigt. Det kändes underligt tomt utan henne vid hans sida. Han rös till, vinden kastade hårda gastar mot honom,
"Kappan...!" utbrast han genast. Laura har gått in i Hogwarts med en en Slytherinkappa på sig, av finaste kashmir ullen som finns att få tag på... Hoppas ingen inser att den är min... Tänkte Draco och suckade medan han började gå ner för trapporna. Han upprepade tanken flera gånger, att han hoppades att ingen skulle inse att kappan Laura bar tillhörde honom, det skull inte vara bra...

Laura hade skyndat till sovsalen för att ingen skulle se henne med kappan på. Fan Laura om någon märker vems kappa det är, är du och Draco rökta, tänkte hon och tog av sig kappan. Hon gömde den i botten av sin koffert som stod under hennes säng och la sig sen ner i sängen. Tankarna flög direkt iväg på Draco men hon skakade av sig dom snabbt. Det kan aldrig bli något mellan er, tänkte hon och la huvudet mot kudden och grät.

Draco hade återvänt till Slytherins sällskapsrum, han funderade på om någon hade sett Laura med hans kappa på sig. Han hoppades innerligt inte, det skulle vara alldeles för mycket om någon upptäckte dem nu. Draco suckade,
"Jisses..." muttrade han för sig själv. Han försökte tänka på något annat än Laura med hans kappa på sig, men tankarna som kom var lika ovälkomna. Hans mor hade fallit in och han kunde inte sluta tänka på hur mycket han saknade henne, hur han önskade att han kunde vara där för henne. Undrar vad som rä fel egentligen, jag vill att mor ska må bra, att hon ska må-
"DRACO!" Draco rycktes ut ur sina tankar och satt raklång i soffan mitt emot en utav de tre eldstäderna som fanns. Han såg sig omkring och möttes utav en flåsande Pansy som gick mot honom. Hon såg upprörd ut och samtidigt va det något som sken i hennes ögon, illvilja.
"Vad vill du?" sade Draco irriterat med samma kalla röst som alltid. Pansy log mot honom, som om hon var överlycklig så fort han talade med henne. Vilket hon ju faktiskt var också.
"Någon, någon har förrått oss!" utbrast Pansy med vilda gestikuleringar. Draco stirrade på henne och såg icke intresserad ut.
"Jaha?"
"JA!" utbrast Pansy, "någon i Slytheirn har varit med smutsblodet! Vi såg henne!" Pansy pekade på Crabbe och Goyle som stod på var sida om henne.
"Har någon varit med Granger? Jaha?" Draco låtsades att han inte brydde sig det minsta.
"Men, NEJ! Med hon den andra!" utbrast Pansy, Draco var plötsligt på helspänn, han visste att de pratade om Laura. Vad skulle han göra nu?

Laura låg i sängen och kollade upp i taket medans tankarna flög iväg på hennes döda bror. Om du bara var här med mig för jag behöver verkligen prata med dig, tänkte hon och la sig på mage i sängen. Tårarna rann ner för hennes kinder och hon kramade om sin kudde. Hon hörde att dörren öppnades och såg på Hermione som gav Laura en frågande blick.
" Varför har du Dracos kappa för?" frågade hon lite surt. Laura såg på henne.
" Hur vet du det?" frågade hon oroligt och såg mot Hermione.
" Vi såg dig springa upp till sovsalen" sa Hermione surt. Laura suckade och såg på henne.
" Jag kanske umgås med Draco men det har inte ni något att göra med för han är faktiskt snäll mot mig" sa hon.