halvdemon vs mänsklig

Hans ord chockade mig, även om jag kunde förstå varför.
"På grund av hornen??" Frågar jag "För jag har inget problem med de längre alltså"

Iggy såg på henne och sa.
-Ja och på grund av ormarna.
Jag har aldrig försökt be dem lämna mig ifred direkt.
Jag har aldrig brytt mig om det tidigare eftersom jag kände mig mindre ensam med ormarna i närheten.

"Ja..." De går in i klassrummet, det är nästan bara de där. Jag sätter mig vid en bänk och tittar ut genom fönstret. Det står en man där, MED HORN. Han stirrar på skolan, eller mig... " Iggy! Kolla!" Jag pekar på mannen utanför fönstret.

Iggy flämtade....det var mannen han drömt om i flera år.
Vem var det egentligen.
Iggy kände att han ville gå ut men en annan känsla sa åt honom att stanna.

"Iggy, känner du igen honom?" Nu pekar mannen på oss. Jag tittar på Ig. När jag tittar ut igen är mannen borta.

Iggy såg på henne och sa.
- Jag har drömt om honom.....men han har aldrig sagt vad han vill
Men jag har aldrig sett han i verkligheten

"Vad konstigt..."

Skolan slutar och jag står vid cykelställen och väntar på Ig.
En djup och skrovlig röst hörs bakom mig "Är du "vän" med Iggy Perris" hans röst var sarkastisk och elak.

Ig kom gående mot cykel stället och han sa.
-Lämna henne ifred.

Mannen skrattade åt vad Ig hade sagt, "Har du gått och blivit en snäll liten pojk Iggy?" Jag bara stod där och visste inte vad jag skulle göra. Jag började backa långsamt. "Ig?"

Ig såg på vad det än var framför honom och sa.
-Jag har alltid varit snäll och vem är du?
Jag har ingen aning om vem du är.
Och vad vill du?