Privat med Missy

"Din väninna från Australien ringde förresten. Hette hon Adidas?" Sam vände blicken mot sin systerdotter.
"Ariadne." rättade Dabria. Hon flög upp från stolen, tackade för maten och rusade uppför trapporna. Sam såg efter henne och skakade på huvudet.
"Ungdomar och deras brådska av att vara överallt just denna sekund. De borde slappna av." suckade han innan han frågade vad Jimmy tyckte om att den lokala kyrkan höll stängt om söndag och måndag.

Jag skrattade lite. Och kollade på Sam, då var ett samtal igång igen.
"Det är väll dumt", sa jag bara. "Jag menar vissa vill gå dit då. Man borde ha den öppen." Sam började prata om sina åsikter och jag avbröt med massa andra saker som jag tyckte.

Dabria ringde upp Ariadne och de pratade om allt mellan himmel och jord. De hade varit vänner sedan barnsben och hon var också den personen Dabria saknade mest. De pratade jämt om att de borde försöka hinna träffas: men det var långt från London till Australien och de båda var ju upptagna med sitt. När hon en halvtimme senare avslutade samtalet traskade hon ner till köket för att hjälpa till att duka undan.
Sam överlät jobbet till henne och Jimmy eftersom han skulle ta upp någon viktig sak med grannen.
"Snart tillbaka!" ropade han innan ytterdörren stängdes.

Jag började duka undan.
"Helt sjukt", sa jag högt för mig själv när jag var ute i köket.

Dabria samlade ihop tallrikarna och bar dem till diskhon. Hon sköljde lätt av dem under kranen innan hon öppnade luckan till diskmaskinen.
"Vad är sjukt?" undrade hon och vände blicken till Jimmy.

"Att han pratar så mycket", sa jag och stoppade in sakerna. "Man lär sig grejer", jag kollade på henne lite leendes.

Dabria skrattade instämmande och nickade. "Verkligen. Lite tröttsamt ibland men han är gullig." svarade hon och vände sig om mot bordet för att ta hand om besticken och glasen.
"Han kan framstå aningen förvirrad men han är klipsk då det verkligen gäller. Och han vet mycket om saker och ting, det kanske är därför han pratar så mycket. Han vill diskutera och höra andras åsikter." Hon satte på diskmaskinen och satte sig sedan ner vid köksbordet igen.

Jag nickade men ställde mig vid fönstret och kollade ut. Den finna himlen med några få moln. Det var fint, för att vara ärlig.

Dabria lutade hakan mot handflatan och suckade tyst för sig själv. Hon skulle behöva krypa tidigare till kojs ikväll då hon skulle till skolan följande dag. Hon saknade verkligen motivation. Hennes blick vandrade över från bordet till Jimmy's rygg. "Något speciellt du tänker på?" frågade hon.

Jag kollade inte på Henne. Jag orkade inte ricktigt. Nästa dag skulle det vara måndag, en dag ledig från allt alltså. Min blick stannade på en björk som svajade lite i vinden. Undrar vad som händer bland dem andra nu, tänkte jag.
"Bara på..." Jag avbröt mig. "Nej det är inget."