PRS med Ripadal

"Ja", sa jag. Plötsligt mindes jag.
En kväll när jag var sju år hade mamma suttit och gråit i vardagsrummet. Pappa hade lagt en hand på hennes axel och sa att sånt händer. Han hade sagt att någon antagligen hade dött. Någon som hade med mig att göra.

Abigail såg sig omkring och sa lågt.
- Jag skulle så gärna vilja veta vilka de är.
Men jag vet inte om jag skulle kunna lämna mina vänner.
De klarar sig kanske utan mig men de tog hand om mig och såg till att jag överlevde.

Hon såg ner och såg på spjutet som hon hade lagt ner framför sig.

"Abigail", sa jag. "Jag... jag tror att du är min syster."

Abigail såg på henne och blev nervös eller orolig igen och kröp bakåt och sa.
- Det....det skulle förklara mina....drömmar.....men hur skulle vi kunna....?

"Det... det vet jag inte... men vi måste ju i alla fall försöka", sa jag.

Abigail nickade långsamt och hörde något från sin mage.

"Är du hungrig?" Frågade jag.

Abigail nickade och sa.
- Ja, jag har inte ätit på ågra timmar.

"Okej", sa jag. "Men... har du något att ät då?"

Abigail såg på henn och sa.
- Jag äter oftast baner.

Hon såg ett träd fullt med bananer som satt högt upp och hon sprang till trädet och klättrade upp och tog sig smdigt upp och tog ner en hel klave med bananer och klättrade och och satte sig framför henne och satte klaven mellan dem och sa.
- ta en om du vill, de är goda.
men du kanske inte gillar dem.