PJ PRS [H@nna & Holytail]

Zack skrattade bittert. Hon? Följa med? Aldrig! Om dom skulle förgås i eld så var det ZACK som skulle det. Hon skulle aldrig få följa med, vad ledarna på lägret än sa. Han skulle springa ifrån henne, han var snabbare än hon!
Han sa ingenting av det högt. Istället så skrattade han bittert.
"Det är inte ens säkert att någon av oss får åka. Jag menar, varför skulle vi, vi kom ju liksom hit idag... eller igår beroende på vad klockan är."

Chelsea tog fram sin mobil ur fickan.
"Igår! Klockan är 00.17....
Men jag ska få det här uppdraget. Jag vill det. Och om vi båda får det ska jag se till att jag inte tappar bort dig...." Sa hon med eftertryck. Zacks min var bister. Troligen tänkte han på nått irriterande. Så hon drog slutsatsen att han inte tänkte låta henne åka.

"Du..." Zack höjde sin ena hand som om han tänkte göra en high five med sin lillasyster. Han brukade gesta väldigt mycket med händerna när han pratade. Sedan tänkte han att det nog var bäst att inte ta det här argumentet nu. Han blundade, bet ihop och knöt näven i den upphöjda handen. Han hade blivit retad många gånger för hans vilda gester när han pratade, men det var så han fungerade. "Vi tar det här imorgon... idag... senare, okej? Men vad som än händer" sa han övertydligt. "Vad Keiron än säger, så åker vi två inte på ett uppdrag tillsammans. Det händer inte. Godnatt... morgon.. alltså ÅH! Vad det nu är!"
Han gick förbi sin syster upp mot Hermes stuga igen.

Holytail HOLLYYYY!!! JAG ÄR TAGGAD PÅ ROLL!!! VARFÖR SVARAR DU INTE??!!

JAJAJAAA xD

Chelsea såg sig om efter Zack och brast i gråt när hon inte såg honom längre.
Varför var Zack så sur på Chelsea? Seriöst? På riktigt?
Hon ville inte tänka på det och gick snyftadande iväg Hefaistos stuga där Valerie väntade på henne.
"Vad har hänt?" Frågade Valerie när hon såg Chelsea. Men hon kunde inte svara. Utan gick och la sig. Och föll i orolig sömn.

De följande dagarna var de bästa i Zacks liv, förutom att han och Chelsea fortfarande bråkade. Han lärde sig skjuta båge, någonting han var förvånansvärt bra på, fäktas, han paddlade kanot, klättrade klättervägg (och fick några brännblåsor på köpet), lekte fånga flaggan i skogen och åt underbar mat. Men när han gick runt på lägret så kunde han inte låta bli att se sig omkring på de andra barnen i lägret. Var några av dom hans familj? Han hade så roligt att han nästan kunde glömma bort sin dröm. Nästan.

Fånga flaggan hade varit det bästa som nån någonsin spelat. Förutom att Zack och Chelsea var i samma lag, vilket ledde till små akward situationer.
Och hon kom ut utan en skråma. Eller.... Inte riktigt.
En av Ares ungar hade fällt henne ner till marken så hårt att hon var öm i både axeln och benet.
Men dom hade vunnit. Det var det viktigaste. Och Chelsea kunde inte sluta le efter det. Fasten hon innerst inne var rejält olycklig för att Zack och Chelsea bråkade.

Zack satt vid ett bord ute vid stranden tillsammans med Travis och Connor Stoll. Dom var sjukt galna, och därför trivdes Zack med dom. Dom var rätt lika.
Han såg ut över sjön. Där ute var det sjönymfer om plaskade och några Aresbarn som försökte förstå hur man skulle styra en kanot. Dom kraschade ofta i varandra, vilket var rätt kul att se på eftersom en av dom hade gjort Chelsea illa på fånga flaggan. Zack hade svårt att förlåta henne för det, även om dom inte kände varandra alls.

Chelsea såg ut över vattnet och vägrade titta åt Zacks håll.
Men tyckte det var kul när tjejen som puttat henne på fånga flaggan tappade balansen i kanoten och föll i vattnet.
Chelsea tror hon hette Liv. Liv fräste och spottade ut saltvatten ur munnen och tittade lömskt åt Cheleas håll. Som om det var hennes fel att hon ramlat i vattnet.
Men Chelsea tittade bort mot vattennymferna som lekte fridfullt.

Zack tittade mot Chelsea. Hon hade vägrat möta hans blick i flera dagar. Han var ledsen över det. Visst, ha kunde be om ursäkt, men han visste inte riktigt för vad. Han var dålig på såna här saker, det var därför han aldrig hade lyckats få en flickvän.
Zack hade tyckt att det var kul när de var i samma lag på fånga flaggan. När han hade sprungit med några tjejer och brytit igenom fiendens linjer. När Chelsea hade ramlat bakåt ner i bäcken för att rustningen var för tung (han hade skrattat, han hade inte menat att vara elak, hon hade blivit ännu argare på honom) och i det magiska ögonblick då det hade vunnit.
Han hoppades att de kunde bli sams snart... kanske... förhoppningsvis...

Chelsea mötte Zacks blick i ett ögonblick men slet bort den.
Hon hade många gånger försökt många gånger gå fram till honom. Men inte vågat.
Plötsligt fick hon lust att bada. Så hon gick ut i vattnet.
Och hon fattade inte varför Liv (eller vad hon nu hette) hade sett så sur ut. Vattnet var ju varmt.