PRS Med Moa G

Jag log brett och gick ut genom dörren och ner för trapporna. Vid balsalen stod Arthur och jag stannade upp i trappan.

Ögonblicket var så magiskt.
Zenith hade äntligen fått sin prins, bokstavligt talat. Jag kände tårar välla upp i ögonen och jag harklade mig.
"Jag ska inte störa er." sa jag och skyndade ner för trappan in i balsalen.

Jag tog ett djupt andetag och gick ner för de sista trappstegen. Det flesta blickar riktades mot mig och Arthur bara stod där med gapande mun.
"Hej..." Sa jag och log.

Jag rusade in i balsalen där jag lugnade mig och gick till ett hörn där en soffa fanns. Där satte jag mig, och önskade att mitt liv var som Zeniths.

Arthur bara stod där och tittade på mig.
"Så... Vad säger du? Ser jag förjävlig ut?" Sa jag.

Jag tittade runt i rummet tills något åkte före mina ögon så att jag inte kunde se.
"Gissa vem!?" utbrast någon.

"Du... Du... Wow" var allt han kunde säga.
Han log brett och tog min hand.
"Pappa kommer för en gång skull få se vilken prinsessa du är" sa han och gick in i balsalen med mig.

Jag tänkte en stund innan jag svarade.
"Näe, jag har faktiskt ingen aning!"
"PAX!" ropade han och gick fram till mig.

"Kommer din far vara här?" Sa jag och såg på honom.
"Såklart han kommer!" Sa Arthur. "Men låt honom inte förstöra något!"

"DU. HAR. EN. LÅNG. KLÄNNING. PÅ. DIG." sa han.
Jag rodnade och slog ned blicken i golvet.
"Jag vet, jag ser hemsk ut." sa jag.