Dör för dig - A Wolfstar Story

tVÅ SAKER:
1: Vill ni ha som vi gö just nu alltså att kaptlerna kommer ut rätt ofta?

2: Vill ni ha ett lite kortare kapitel idag?

1. Ja hahhha
2. Bara så jag får skriva hahha xD

JA och JA!

Inte meningen att du skulle svara Men vet du varför jag lägger upp kapitlerna så ofta jag kan?

Nehep... För att se vad du fixat

Hahhha jag förstod det men blev typ f1 hype när jag såg att ögat va rött xD
Men whaaaaat nu vill jag läsa! xD Känn ingen press!
*Kastar olivblommor*

''

Så här kommer det (ni ville ha kort så ni får skylla er själva)

Kapitel 11: Fullmåne
Remus
Klockan var tolv på dagen, jag och resten av marodörerna satt vid bordet för att äta lunch. Vi hade haft förvandlingskonst, spådomskonst och dubbeltimme i trolldryckskonst.
”Jag fattar inte VARFÖR vi ska ha dubbeltimme med slytherinarna!” sa James. Han verkade störas mycket på att inte få göra något bus på Snape. Det hade gått två veckor och han hade
hållit sitt löfte.
”Ja speciellt nu när vi inte får göra ett enda litet bus på honom”, suckade Sirius, han verkade vara i samma tankar som James, eller ja, om han tänkte på Lily det vill säga.
Mina tankar låg någon annanstans. Långt bortom Snape och Sirius. På kvällen skulle det vara fullmåne och jag skulle plågas, åter en kväll. Jag suckade. VARFÖR kunde inte mitt liv vara normalt för en gångs skull!
***
Vi satt i sovrummet. James låg på sin säng och höll på med kvicken, Peter kollade intresserat på, Sirius, tja jag viste inte direkt vad han gjorde, jag låg på sängen samtidigt jag försökte göra historieläxan.
”TRÅKIGT!” Utbrast Sirius plötsligt. Det hade varit tyst i rummet i flera minuter (vilket var ett rekord). Egentligen hade det varit skönt, jag fick varken huvudvärk eller behöva säga åt dem att vara tysta så jag kunde plugga. Men nu hade Sirius avbrytit.
”Hitta på något”, sa Peter.
”Ja men VAD?”
”Det kan finnas något där nere…” börja Peter.
”Jag vet en sak!” avbröt James. Jag suckade och vände mig om för att lyssna på James ’Geniala’ plan. ”Jo alltså jag löste i en bok om en…”
”DU läste i en BOK?!” Avbröt jag honom. Det var sällan James satte sig med en bok, frivilligt.
”Ja JAG LÄSTE i en BOK!” sa James. ”Iallafall som jag sa innan Måntand avbröt mig så läste jag om en formel som får att folk får svansar. Jag tänkte vi kan göra den på den närmsta personen i uppehållsrummet.” Sirius flinade stort.
”Varför sitter vi här?” frågade han och gick ner.
Nere i uppehållsrummet var det fullt med folk. Men dem mesta stillasittande var två femte årselever. Vad jag visste så hette dem Tim och Jim, två tvillingar.
”Svanselumertium”, mumlade James och pekade på dem. Dem både hoppa upp minst två meter innan alla stirrade på dem. Tim och Jim hade fått två molnvita svansar. James och Sirius tjöt av skratt, likt Peter. Jag flinade lite innan jag gick in i sovsalen igen.
***
Det var sent på kvällen. Jag vandrade fram och tillbaka i den kalla stugan. Den hemsökta stugan var egentligen inte hemsökt, det var jag som lät vage fullmånes natt, även om byborna i Hogsmead trodde det var spöken. James och Sirius stod en bit bort och Peter var redan råttan.Tillslut stelnade jag till och börja skaka, fullmånen var uppe.
______________________________________
Utanför fanficen: Piggelinisen varför kasta olivblommor på mig?

Sååååå grymt bra! Min kommer, chilllaaaa
______________________________________________________________________________________
Remus Granger För att du är en så bra person ♥ Tyckte bara att du förtjänade lite olivblommor xD
______________________________________________________________________________________

JÄTTEBRA!

JÄÄÄTEEEBRAAA!

Tack tack *Tackar och niger*


Tack ♥ Du är Okså lika bra person!