Elefantprinsessan [♥Linn♥ och Jessica Lawiise]

"Just det." säger jag. "Rue läste det också. Hur kunde du ljuga såhär?"

"Alex jag är så ledsen.", börjar han
"Och din dotter Rue bodde i Manjipoor helt själv. Hur kunde du ljuga för de.", frågar jag.

"Men oroa dig inte." säger jag ironiskt. "Du har säkert en bra anledning."

"I sin om tid...", säger han.
"Och nu vill jag veta vem mina föräldrar är!", säger jag.

Han suckar djupt.
"Jag vet att ni är upprörda men..."
"Förklara." morrar jag.

"Varför fick den där Vashan stanna men inte jag.
Var det nått fel med mig.", säger jag upprört och känner en tår som rinner. "Och varför ljög du för Alex och Rue."

Innan han hinner svara tar min ilska över.
"Varför försöker du överhuvudtaget! Du bryr sig inte, så enkelt är det!" vrålar jag. Tårar börjar rinna ner för mina kinder och jag torkar ilsket bort dem.

"Lyssna jag älskar dig och Rue och jag förstår att...", säger Omar med högre röst.
Jag vill inte vara där. Så jag går min väg ut ur porten.
"Hejsan syster. Jag hör att du inte är på bra humör.", säger Vashan som står utanför rummet.

Jag springer ut ur rummet.
"Alexandra!" ropar Omar efter mig, men jag stannar inte förrän jag är ute från palatset.

"Håll.Dig.Borta.Från.Mig.Vashan.", säger jag ilsket.
"Känslig.", säger Vashan retsamt.
Jag ser Omar stå vid fönstret och titta ut. Han ser Bedrövad ut.