Livs liv på Hogwarts

Merlin och Morgana?? Omg!! Ser du också på Merlin?! Trodde att det bara var jag!

Ja skriv mera

Holytail Jag ser också på Merlin känns som man är den enda i världen som ser det, vilket inte är sant

Sorry, men i HP-Serien säger man ibland typ "Vid Merlins skägg", jag och min kompis pratade lite om Merlin grejerna (hur förklarar man dem där sakerna??" och så s hon "Ibland säger man Merlin och Morgana", tog det därrifrån...
Men jag har hört talas om Merlin (dock som sammanfattas på olika sätt från olika filmer)...

Jamen så trevligt kapitel...! REMUS VAD GÖR DU?!!!??!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?! Kom till dansen elr så får u me mig o göra!

Kapitel 18!!!

Jag väntade 10 minuter till. Men han dök inte upp. Jag suckade uppgiven och ledsen. Men sen kom jag ihåg! Lucius!! Jag hade inte pratat med honom sen han bjöd mig på balen.
Bjöd mig.. orden flammar upp i mitt huvud. Jag hade inte svarat på hans inbjudan.

Motvilligt gick jag ner för trapporna. Egentligen ville jag ju inte gå med Lucius men jag hade sagt kanske så fanns det inte mer att göra än att hålla ut. Men till förvåning stirrade jag ut på dansgolvet. Där snurrade han tillsammans med en tjej. Flickan hade långt ljust hår och ett väldigt blekt ansikte.

Jag gick ut i den svala nattluften. En glimrande vit Fullmåne tittade ner på
Mig. Jag grät. Stora droppar träffade min klänning. Men mitt i min suddiga värld fick jag syn på det piskande-pilträdet. Nånting rörde sig och dom piskande grenarna blev stela och orörliga. Den mörka gestalten försvann. Jag torkade bort tårarna och följde sakta efter. När
Jag var framme såg jag att det var ett hål vid roten. Jag sprang mot öppningen så
Fort jag kunde i min långa klänning. Jag kastade mig mot hålet, livrädd för att grenarna skulle börja röra på
Sig igen. Det hade jag gjort rätt i. För när
Jag ställde mig upp igen från den hårda jordmarken hade dom börjat röra på sig. När jag tittade åt höger så såg jag en mörk klaustrofobisk gång. Det var bara att följa den då! Jag gick på
darriga genom den kolsvarta gången. Lite längre fram såg jag en siluett. Men det var igen människa. Det var som en hund. Jag blev vettskrämd och sprang snubblande tillbaka. När jag kom fram till ingången tvekade jag inte en sekund. Jag hukade mig ner och sprang. Onaturligt nog klarade jag mig undan med ett skrapsår på kinden. Det sved men jag tänkte inte på det. Jag var ute i friheten!

NEJ, NEJ, NEJ! Remus varför gör du Liv ledsen? Okej visst han kan inte rå för det.
Liv SPRING FÖR DITT LIV TILL DET SÄKRA SLOTTET UTAN EN MÅNTAND EFTER DIG!

Jag tror inte att förmeddlade om hur kapitlet var. Men kapitlet var AZUMMMMM!!!!!!!!!

So good!

Bra♥

O.o
MEEER