Prs med AuroraAlexius

" Dom är bara falska" grät Aurora och lutade huvudet mot Wills hals.

"Kanske", började Will och såg ner på Aurora. "Kanske är de osäkra på samma sätt som du?"
Korridorerna var tack och lov tomma, så Will behövde inte oroa sig för att någon skulle se dem. Mest för Auroras skull. Även om hon var upprörd och kanske inte brydde sig just nu ifall någon såg henne, skulle det kunna skada henne senare om någon började sprida rykten.
"Om du gav dem en chans att visa vilka de verkligen är så kanske de inte skulle behöva vara falska", fortsatte han. "Jag har fått intrycket av att ni slytherinare har svårt att visa era verkliga sidor"

Aurora hade slutat gråta och pillade lite i Wills hår.
" Nej jag ger dom ingen chans" sa hon.

Will suckade. Slytherinare var verkligen omöjliga.
"Varför inte?" frågade han. "Du vet att jag inte jämt kan vara där för dig, jag har egna lektioner och quidditchträning, och så hör vi ju till olika elevhem"
Han såg ner på henne, lättad över att hon äntligen slutat gråta.
"Du behöver dina vänner", sa han.
De kom fram till sjukhusflygeln och Will puttade upp dörren med foten och bar in Aurora och la ner henne på samma säng som förut.

Aurora var tyst.
" Jag vet det Will" sa hon och kollade på honom.
Hon sjönk ner mot kuddarna och blundade.
" Jag hörde dom prata för två dagar sen och du vill inte veta vad dom sa" mumlade Aurora.

Will skulle precis fråga vad de hade sagt, när madam Pomfrey kom framrusande.
"Vad tror du att du håller på med?" sa hon bitskt åt Aurora. "Rusa iväg sådär, det går inte för sig"
"Jag tror hon är upprörd, och behöver vila", sa Will till madam Pomfrey. "Hon kanske behöver något lugnande"
Han såg på Aurora, och log ett uppmuntrande leende.

Aurora log mot Will.
" Will du borde gå du har lektionen" sa Aurora.
Hon gäspade lite och slöt ögonen.
" God natt" sa hon och somnade.

Will flinade svagt och skakade på huvudet åt henne.
"Sov så gott", sa han mjukt innan han gick. Madam Pomfrey gav honom en granskade blick, men han ignorerade henne.
Han såg på sin armbandsklocka och insåg att han skulle bli ungefär en kvart till lektionen. För en sekund funderade han på ifall han skulle skippa den helt.
"Äh, fan", sa han och började springa mot klassrummet. Han kanske skulle kunna hinna lära sig något i alla fall.
Han kom fram till klassrummet och öppnade försiktigt dörren och gick in.
"Ursäkta att jag är sen, professorn", sa han med ett ursäktande leende. "Jag var tvungen att hjälpa en annan elev till sjukhusflygeln"
Professor Flitwick gav honom en granskande blick. "Nåja, låt gå för det. Gå och sätt dig så vi kan fortsätta"
Will andades lättat ut, han hade varit rädd att han skulle få poängavdrag.
Han skyndade bak i klassrummet och slog sig ner bredvid Dorian som lämnat en plats åt honom. Hans vänner såg nyfiket på honom, men han viftade med handen, vilket betydde att han skulle förklara sen.

Aurora sov lugnt i sängen. Men det lugnet varade inte länge för snart började hon drömma mardrömmar och började vrida sig av och an i sängen.

När lektionen var slut och de lämnat klassrummet bokstavligt talat kastade Wills kompisar sig över honom. Och eftersom han var oförberedd på det hamnade de i en hög i korridoren.
"Vad hände?" frågade Gideon som satt mitt på hans mage.
"Berätta", krävde Dorian som låg över hans ben.
"Jag tog Aurora till sjukhusflygeln, sen tror jag vi... bråkade, typ. Hon kastade ut mig i alla fall", sa han och höll upp en hand när hans kompisar var på väg att avbryta honom. "Sedan gick jag till sovsalen ett tag, innan jag bestämde mig för att gå till lektionen"
"Somnade du?" frågade Elsa som satt vid hans huvud. "Är det därför du kom försent?"
"Eh, nej", sa han. "På väg träffade jag på Aurora igen. Hon hade lämnat sjukhusflygeln och var helt förstörd. Så jag tog med henne tillbaka dit. Därför är jag sen"
Hans tre vänner bara stirrade häpet på honom.
"Kan ni snälla hoppa av mig nu?"