Haceee som inte är övernaturligt.

Jag kan inte hålla tillbaka tårarna tillslut, men försöker ändå hålla mig lugn för Graces skull. Hon kanske känner sig sämre om jag bryter ihop helt.
"Vi kommer ta oss igenom det här, på något sätt. Det kommer kännas lättare om ett tag" mumlar jag, både för hennes och min egen skull.

"Du måste ta av masken", säger jag, helt förstört. Jag gråter ännu mer när Niall gråter, och jag kan inte tro på vad han säger. Jag kommer inte ta mig igenom detta. Det kommer bara bli värre, och jag kommer aldrig kunna hitta en riktigt kärlek igen, nu när Harry hatar mig.

Jag kollar på Grace och suckar medan jag håller i hennes hand.
"Är du säker på att jag får?" frågar jag och biter min läpp. Jag borde inte lita på henne sedan jag nästan fick henne att dö, men om hon inte klarar av masken kanske det ändå är bäst. Harry hade klarar det här så mycket bättre, utan att gråta, utan att ge henne för mycket av mediciner. Jag bara klantar till det.

"Du måste", säger jag hårt. Det är irriterande att ha på mig masken. Det är som att mina lungor inte klarar av det. Det blir svårare att andas, inte lättare. Meningen med masken är att det ska bli lättare, så är det inte det behöver jag ju inte ha på den.

"Mm okej" mumlar jag och tar försiktigt av henne masken och ser oroligt på henne. Jag vill verkligen inte att hon ska försvinna, jag behöver henne. Och Harry behöver henne egentligen också, fast det kan vi ignorera. han hittar väl någon annan att ligga med ett tag..

Jag vänder mig mot Nialls mage när han har tagit av mig masken. Visst, det är ganska jobbigt utan masken, men jag klarar inte av att ha den på mig. Jag lägger mina armar runt honom, och gråter lätt. Mina ögon är slutna, och jag blir beredd på att somna.

(fakeliampayne)