Rolla?

Jodie suckade tyst. Det var tydligt att Cayden inte ville ha dem där. Hon tänkte att det var säkert på grund av hans kompis, som inte verkade ha någon kraft, eftersom han inte bodde på kollektivet. Cayden försökte förklara att hans kompis ville att han skulle komma dit tidigare och Jodie nickade.
"Okej. Jag tror dig."
Hon vände sig mot Amber, Beata och Hector.
"Ska vi gå då?" frågade hon och började gå. "Ses i skolan Cayden."

(Så, nu har jag äntligen tid och ork att svara! Det har varit väldigt mycket de senaste veckorna, men nu är jag back on track!)

För en sekund nickade Amber godkännande åt förklaringen Cayden gav den, om att Vince hade ringt. Men sedan slog det henne att han antagligen ljög. Det var så typiskt honom. Men hon tänkte inte kommentera det, speciellt eftersom Jodie verkade gå på det. Eller så ville hon bara vara snäll. Men Amber var inte riktigt så elak att hon skulle hänga ut Cayden på det sättet.
Hon gav honom dock en menande blick som tydligt sa att hon inte gått på det. Men hon förstod varför han sagt så. Fast hon var inte säker på att han uppfattade hennes blick för han stirrade bestämt åt ett annat håll. Amber suckade, och vände sig sedan mot Jodie som precis frågade om de skulle gå vidare.
"Ja, vi går", sa Amber, "Vi vill ju inte komma försent"
Fast för en gångs skull var det precis vad hon ville. Helst ville hon inte gå till skolan alls. Miss Figg gav henne ont i magen. Det var något som var fel med den kvinnan. Och hennes mamma sa alltid att man skulle lita på sin magkänsla, och den är gången sa hennes magkänsla att miss Figg var skum. På riktigt.

"Hejdå, ses snart" sa Cayden vänligt efter de andra medan de gick vidare. Som om han inte alls nyss blivit avslöjad av Amber och bara ville ha bort de andra. Han hade vänt sig tillbaks emot dem lagom till att se Ambers blick. Han hade ingen aning om Jodie faktiskt hade gått på vad han hade sagt, eller om hon bara var snäll. Om hon gick på det hoppades han verkligen att ingen avslöjade för henne att han ljög, eller att hon så småningom kom på vad han hade gjort. Cayden hade kommit bra överens med henne dagen innan. Han ville inte att hon skulle börja hata honom. Skulle de andra förstå om han berätta att han gjorde som han gjorde främst för att skydda Vince och Evelina från att få veta saker de inte borde känna till? Eller var det kanske lika bra att bara strunta i eleverna från kollektivet? Han behövde väl inte de som vänner?
Caydens tankar blev avbrutna av att någon dunkade honom i ryggen. Han snurrade förskräckt runt och kom öga mot öga med Vince, som flinade nöjt.
"Nu fick jag igen från igår!"
"Grattis" sa Cayden och applåderade sarkastiskt.
"Du kommer inte kunna ta ifrån mig den vinsten genom att vara sarkastiskt" sa Vince och sträckte på sig. Det var sant att Vince sällan fick chansen att att skrämma Cyden som Cayden fick att skrämma honom.
"Så" började Vince när de gick sida vid sida sista biten mot skolan. "Vem var den nya tjejen med Amber, Beata och Hector?" Cayden tvingade sig att hålla lugnet. Tänk om Vince misstänkte något?! Han sneglade mot honom. Vince verkade inte ha någon baktanke med frågan. Antagligen hade han bara sett Cayden prata med med dem andra och tyckte det var en naturlig fråga, vilket det ju var.
"Vet inte riktigt" ljög Cayden. "Verkar som hon just flyttat in i närheten av mig och ska börja i vår klass." Det kändes förvånade elakt att säga så. Och det var onödigt. Cayden kunde enkelt ha sagt att han hade pratat en del med henne och att hon verkade trevlig, men nej, han var tvungen att gör allt mer komplicerat. Cayden bytte snabbt ämne.

Först när de var framme vid skolan kom Jodie på att Cayden såklart hade använt sin kraft på henne och hon kände sig dum att hon hade gått på det så enkelt. Ändå förstod hon att Cayden ville gå med hans kompis och inte med dem. Kunde det vara på grund av krafterna? Hon visste inte, men det verkade logiskt.

Den rätt så stora skolan tornade upp sig framför henne och hon stannade nervöst till på trappan upp till porten. Långsamt tog hon det ena trappsteget efter det andra, blundade och tog några djupa andetag. När hon var uppe vände hon sig mot de andra och log.
"Så... Härifrån måste ni guida mig."

Amber hade alltid tyckt att skolbyggnaden var fruktansvärt tråkig. Stor, fyrkantig och helt färglös. Det var ett bara ett stort betongblock i tre våningar, som man hade målat i någon smutsgul färg och som inte gjorde en inspirerad att gå till skolan.
Amber följde Jodie med blicken när hon långsamt gick upp för entrétrappen. Hon verkade nervös. Vilket var förståeligt, det var inte kul att börja i en ny skola. I och för sig hade Amber aldrig behövt uppleva det, inte själv på det här viset. Hon hade alltid haft Beata med sig, plus de andra från kollektivet som hon känt sen hon var liten. Men hon kunde föreställa sig hur det måste kännas för Jodie, och därför gav hon den nya flickan ett uppmuntrande leende när hon vände sig mot dem.
Amber nickade, och klev förbi Jodie in i skolan. "Skåpen finns på första våningen", berättade hon och pekade när de kom in bland skåpen. "Du kommer antagligen få ett skåp tilldelat dig senare idag när du pratat med någon lärare"
Hon log mot Jodie, och gick fram till sitt eget skåp. Beata hade sitt skåp precis bredvid.
"Du kan lägga in din väska i mitt skåp tills du fått ett eget", erbjöd Beata och klev åt sidan så Jodie skulle kunna lägga in sin väska ifall hon ville.

Vince verkade snabbt glömma "den nya tjejen", men Cayden kunde inte sluta oroa sig för att Vince egentligen misstänkte något, som Cayden alltid gjorde.
De andra från kollektivet var fortfarande vis skåpen när Cayden kom dit. Som tur var var han egna skåp inte bredvid deras. Vinces var däremot närmare. Evelina var Caydens skåpgranne. Hennes lila hår gjorde henne väldigt enkel att hitta.
"Jag behöver inte komma ihåg mitt skåpnummer längre" sa ha när han ställde sig bredvid henne och öppna sitt skåp. "Det är bara att hålla kolla efter ett lila hår så hittar jag hit."
"Hej på dig med, jag är glad över äntligen har fått dig att känna igen din bästa vän." Evelina stängde sitt skåp. Cayden flinade och började plocka ur sina saker. "Förresten, har vi fått en ny elev i klassen?" Hon pratade lågt nog att Jodie och de andra antagligen inte hörde henne med tanke på sållret i korridoren. Om Cayden vetat säkert att de andra inte kunde höra honom skulle han fortsätta med sin spelade osäkerhet, men nu tänkte han verkligen inte riskera det.
"Ja" svarade han enkelt. Eftersom att det bara var andra dagen på terminen hade han inte mycket att hämta i skåpet. Vince var ännu snabbare och kom tillbaks till sina vänner innan Cayden hunnit stäng skåpet.
"Kom så går vi till klassrummet."

Jodie nickade och la sin väska i Beatas skåp. Hon försökte undvika att tänka på alla ögon som var vända mot henne. Det var alltid spännande med en ny elev i klassen. Hon hade haft flera sådana i sin förra klass, men själv aldrig varit en. Människor flockade sig runt henne; väntande på hennes nästa move. Vilka skulle hon hänga med? Vilken roll skulle hon ta? Den första frågan verkade redan vara besvarad, om nu Amber, Hestor och Beata kunde stå ut med henne en längre tid, men den andra frågan förblev.

Cayden och hans kompis gick förbi dem och Jodie brydde sig inte om att hälsa. Det var uppenbart att han undvek dem. Istället gick hon med Amber, Hestor och Beata till klassrummet för att ha hennes första lektion i den nya skolan.

Precis när hon steg in i klassrummet kändes det som om en kall vind svepte över hennes ansikte och hon blev alldeles tom inuti. Det kändes inte rätt. Hon såg sig omkring och upptäckte att läraren, samma kvinna som hade gått förbi dem förut, redan satt vid sin kateder och betraktade dem när de tog plats vid bänkarna. Jodie satte sig långt bak vid ett fönster. Hon hade aldrig trivts långt fram i ett klassrum och fönsterplats var bara en bonus. Hennes nya klasskamrater stirrade nyfiket på henne i några sekunder, innan de tog sina platser, men läraren, Mrs Figg, verkade visa störst intresse av henne. Hennes blick påminde henne om en gam som precis hade fått syn på ett dött djur.
"Men jag är inte död..." tänkte Jodie. "Iallafall inte än."

Det var så typiskt att de skulle börja med dagen med miss Figg även idag. Amber undvek att se på den runda kvinnan när hon gick till sin plats i klassrummet, men hon tyckte sig känna hur Figgs blick borrade sig in i hennes nacke. Hon slog sig ner på sin vanliga plats vid fönstret och Beata slog sig ner bredvid henne. Amber såg bakåt i klassrummet och såg att Jodie hade tagit en plats några bänkar ner, och hon gav den nya flickan ett leende, innan hon vände sig framåt igen.
"Miss Figg stirrar på dig", upplyste Beata henne. Amber kunde inte motstå impulsen att se upp, och mycket riktigt stirrade den äldre kvinnan på henne med en hungrig blick, samtidigt som hon slickade sig om läpparna. Amber rös och hoppades verkligen att hon inbillade sig saker.
"Slickade sig precis Figg om läpparna?" frågade hon lågt till Beata när hon slet blicken från läraren.
"Eh, ja", sa Beata något chockat. "Och nu stirrar hon på Cayden och Hestor. Du kanske har rätt, hon verkar väldigt obehaglig"
Amber nickade och försökte sen stänga ute Figgs röst när hon började prata om samhällsvetenskap.

Cayden, Vince och Evelina satte sig i sitt vanliga hörn på motsatta sidan av Amber och Beata. Jodie satt närmare, men Cayden lyckades nästa glömma bort henne. Det var så skönt att vara med Vince och Evelina igen, och inte aktivt behöva undvika de andra från kollektivet.
Plötsligt fick Cayden en känsla av att han var bevakad. Han sneglade mot Amber och Beata för att se om de kollade på honom, det gjorde de inte. Han kollade framåt i klassrummet och såg miss Figg lagom till att hon vände blicken mot Hector och stirra på honom. Hon var verkligen obehaglig. Tänk om hon lista ut att han ljugit? Han rös till. Det var inte skönt att prata med Vince och Evelina efter det. Han fick hela tiden känslan av att någon stirrade på honom igen. Hälften av tiden var han säker på att han inbillade sig det. Och snart började lektionen.
Samhällsvetenskap tyckte Cayden egentligen var helt okej, men med miss Figg klarade han inte att hålla koncentrationen. Han satt och klottra i sin anteckningsbok istället.

Hela lektionen satt Jodie och betraktade den konstiga kvinnan som skulle förställa deras lärare. Hon stirrade konstigt på Amber, Cayden och Hestor och det såg till och med ut som om hon slickade sig om munnen. Eftersom hon bara stirrade på just de tre hade det säkert att göra med att hon visste om deras krafter. Det fick Jodie att känna sig kall inombords. Tänk om Miss Figg fick reda på att hon kunde trolla fram monster ur händerna. "Hej snälla lärare! Titta vilket monster jag är! Kan jag få ett A?"

När lektionen var slut packade Jodie snabbt ihop sina saker och skyndade sig ut ur klassrummet. Eftersom hon inte hade något att hämta ur skåpet gick hon direkt till hennes nästa lektion. Utanför klassrummet stod en blond tjej med för mycket smink och bakom sig hade hon två följeslagare.
"Hey, newbie!" tilltalade hon henne.
Jodie gick sakta fram till dem. De såg inte ut som några hon kunde bli vän med, men hon ville inte döma boken efter omslaget.
"Snygg tröja du har!" flinade hon ironiskt. "Jag skulle gärna vilja köpa en likadan, men tyvärr köper jag inte mina kläder på en soptipp."
Hon skrattade och hennes kumpaner hängde på.
"Du verkar iallafall köpa din parfym där." svarade Jodie lugnt och elever runt omkring dem höll för munnen för att inte visa att de log när klassens drottning blev motsagd av den nya tjejen.
Tjejen däremot blev först paff och ilsknade sen till och tog ett steg mot Jodie. Hon borrade in sina rosamålade naglar i hennes tröja och såg henne i ögonen.
"Du har valt fel fiende, newbie." väste hon.
Jodie kände något bubbla inom henne och innan hon kunde kontrollera sig själv dök en stor, svart spindel upp på tjejens arm. Hon släppte genast taget om Jodies tröja och började skrikande dansa runt i korridoren, fäktandes med armen. Eleverna runtomkring såg förvånade ut. De verkade inte märka det åttaarmade djuret som nu satt i den blonda tjejens hår...

Efter någon minut av detta spektakel kom Miss Figg ilandes genom korridoren. När hon såg den förskräckta tjejen med rufsigt, blont hår och maskara rinnandes nerför kinderna blev hon först lika chockad som eleverna runtom och hon beordrade henne genast att gå till sjuksystern eller kuratorn och se efter om hon var sinnessjuk. Sen såg hon Jodie sittandes mot väggen till klassrummet med ett brett leende på läpparna och hennes ögon smalnade.
"Kan jag tala med dig ett ögonblick, little miss Sunshine?" frågade hon vasst.
Jodie nickade nervöst och följde med Miss Figg tillbaka till klassrummet hon var i förut.