Julens stjärna ~Julkalender~

Ja, eftersom jag hat lite att göra nu (hehe....läsa GoF igen ) så kommer det inte nu. Men senare så!

Bra!
Vad är GoF?

Förkortning för Goblet of Fire (den flammande bägaren)

Aha...

Du skriver så bra!!! Vill ha mer !

10 december- ...och upp på floden!

*Det här hände igår*
Katie kommer på att man bara behöver be magin om något så hjälper den till. Med hjälp av magin så tar dom sig över träsket och fortsätter färden mot påskharens palats.

*

Tja, jag tror nog att ni skulle bli väldigt uttråkade om jag berättade allt som hände på resan i detalj. Det enda jag kan berätta är att resan inkluderade ett par ilskna köpmän, (vad nu dom gjorde där, mitt ute i ingenstans) tre snölejoparder (än en gång har jag ingen aning om vad snölejoparder gjorde i Sverige) och en arg, tjock guvenör som trodde att vi hade snott hans cigarrer.

Istället så tänker jag hoppa fram till nästa spännande upplevelse. Eller rättare sagt, nästa förfärliga upplevelse. Vi kom fram till en flod. Senare fick jag reda på att den hette Weqliz flod, fastän det snarare var en älv än en flod. Den var väldigt stor, nästan hela tio meter på brädden.

"Oj", sade Twixie. "Jag tror att vi måste över där."

"Så....vi kan inte bara använda magin för att ta oss över då?" frågade Trixie.

"Nej!" sade jag bestämt. "Jag vet inte så mycket om magi, men jag är ganska säker på att bara den här lilla mängden magi inte kan hålla för alltid. Det är nog bäst att vi bara använder den när vi verkligen måste. "

"Okej", suckade Twixie. "Då måste vi gå över. Vi borde binda ihop oss för att inte ramla och så. Vi vet inte hur länge isen håller."

Vi tre band oss alltså ihop med ett långt rep. Jag och Trixie tog våra svärd och använde som isdubbar, och Twixie tog sitt spjut. Sedan klev vi ut på isen. Vi var noga med att viska till varandra för att inte väcka älven med våra röster. Det var halt och isen var bucklig. Om jag inte hade haft svärdet att stödja mig på så hade jag troligen halkat ner i en vak flera gånger om, älven var konstigt nog inte genomfrusen. Den var snarare ytfrysen. Men på vissa ställen så var den inte frusen alls. Vi gick långsamt vidare på darrande ben.

"Ser du det där? Där bortom trädtopparna?"
Jag vände inte på huvudet utan spanade istället bort dit Twixie pekat.

"Ja, det gör jag!" svarade jag viskande.

"Det är påskharens slott! Vi är nästan framme!" jag glömde nästan att viska i upphetsningen. Det var då Trixie begick sitt ödesdigra misstag. Hon trampade igenom isen, sjönk ner till midjan och glömde plötsligt att hon behövde vara tyst och skrek istället till. Jag drog snabbt upp henne, vilket var lättare sagt än gjort eftersom hon och all hennes packning var väldigt tung.

När hon stog och huttrade på isen så stelnade vi alla till. Vi hade känt en kraftig darrning i isen och sen så kom det ett kraftigt muller. Alla visste redan vad som hade hänt men Twixie sade det ändå.

"Älven har vaknat!"

*

Oj då! Dom är mitt ute på isen när älven vaknar. Det är inte bra! Kommer dom alla ta sig helskinnade ur det här eller kommer det sluta i katastrof? Ni kommer närmare svaret om ni läser Julens stjärna imorgon!









*









Hej alla! Jag vet att jag har en liten ovana att uppdatera på kvällen meeeeeen eftersom jag inte har några färdiga kapitel längre så måste jag skriva allt på en gång+att jag har läxor att göra! Så, en applåd för mig för att jag har klarat det! *bugar mig* (hehe....hatar egentligen att skryta!)

Anledningen till att detta kapitels titel typ "sitter ihop" med det föregående är att jag egentligen tänkte skriva dom i samma, men det blev för långt Hoppas att det är okej med er att det blev två kortare istället!

*gäsp* nu MÅSTE jag sova! Godnatt alla underbara läsare♥

Spring!!! Ni måste springa, smartskallar!

Jättebra del, jag vill att det ska bli imorgon nu! För jag vill ha nästa del!

Super. Mrn bara så att du vet är en flod MYCKET större en en älv