~Kärlek i en Flammande Bägare på Hogwarts~ [PRS]

Penelope ser upp på Jade och lägger sedan ner gaffeln. Hon funderar ett tag. Vad tycker jag egentligen om Cedric? Han är ju lång, snygg är han också. Fint hår har han och han är otroligt snäll... Han är ganska smart, inte den smartaste men över medel skulle jag nog säga... Penelope ser upp på Jade,
"Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Han ser bra ut, är snäll och ganska smart. Överlag skulle jag säga en bra kille och jag tycker inte illa om honom..." mumlar Penelope blir lite röd om kinderna.

Hon har inte tänkt så mycket på killar, inte efter Eric och om hon ska vara ärlig mot sig själv så är hela förhållandegrejen ganska skrämmande för henne. Det har inte varit någon positiv upplevelse hittills för henne, men det kan ju bero på att jag inte hade en bra kille... Fast, jag saknar ju ändå Eric ibland. Han var ju inte bara dålig. Eller..? Penelopes tankar är över på bara någon enstaka sekund och hon suckar.
"Asså, jag vet inte Jadis." mumlar hon sedan och plockar upp gaffeln från bordet.

Jade ler när hon ser sin vän fundera, och leendet blir bredare när hon hör vad Penelope svarar.
"Att inte tycka illa om någon är alltid bra", säger hon mjukt, "Och jag tror verkligen att han är en bra kille. Jag har varken hört eller sett något som motsager det. Så, om jag får säga vad jag tycker, vore det kanske inte hela världen ifall han skulle le mot dig och prata med dig"

Jade tänker på den vidriga Eric och allt han utsatte Penelope för och får anstränga sig för att hålla leendet på plats. Vad skulle hon inte göra för tio minuter ensam i ett obevakat klassrum med den vidriga människan? Hon ville att Penelope skulle få en chans att vara lycklig.

Penelope funderar ett tag på vad Jade sagt och kommer fram till att hon har rätt. Men hon hinner inte öppna sin mun innan höga mörka röster som bullrar sig genom salen hörs.
"Toppen... Jävla bongohuvuden med muskler... Så jävla typiskt." suckar Penelope och skakar på huvudet medan hon ser bort mot ingången där Krum och hans gäng kommer inspatserande med höga röster. Hon ser sig omkring och kan se hur nästan alla tjejer längtansfullt trånar med upphetsade och uppspelta ögon på de ryska unga männen i sina brunröda klädnader.

Penelope förstår att tjejerna glor, de där unga männen ser inte helt fel ut. Men Penelope stör sig så otroligt på deras sätt, vilka är de egentligen? Bara komma hit och ta över hela skolan med sina ryska brytningar, läderstövlar och muskeltyngda kroppar?! Jag menar, nog för att ni har vettigt utseende men det finns viktigare saker i människor. Komma hit och tro att ni är något... Trams. Tänker hon irriterat för sig själv. Hon skakar uppgivet på huvudet och himlar med ögonen när killarna går förbi dem.

Krum slänger en blick mot både henne och Jade men Penelope bara skakar på huvudet lite diskret ännu en gång och återgår till att äta sin middag.
"Otroligt gott med mat var det i alla fall." säger hon innan hon stoppar in tuggan i munnen och ser på Jade.

Penelopes missnöjda utstrålning matchas hos Jade som också ser bort mot de bullrande pojkarna med rynkad panna. Hon förstår verkligen inte hur de kan låta så mycket som de gör. Efter att ha blängt på dem en kort stund rycker hon dock på axlarna och vänder åter uppmärksamheten mot maten på sin tallrik. Hon orkar inte bry sig om dem längre och skyfflar istället in sin gaffel i munnen lagom till att Penelope säger
"Otroligt gott med mat var det i alla fall"
Jade nickar instämmande och ler mot sin vän. Om inte annat verkade de bullriga eleverna från Durmstrang ha fått tankarna på Eric att försvinna vilket inte kunde ses som något annat än positivt.
"Jag är så nyfiken på ikväll, Pene!",utbrister hon sedan, "Trots att det kan bli ett störningsmoment med den här trekampen känns det så otroligt spännande, tycker du inte?"

Hon skyfflar in gaffeln igen och väntar på svar.

Penelope tuggar klart maten hon har i munnen och sväljer innan hon svarar på Jades fråga.
"Jo, jag tror att det kan bli riktigt spännande faktiskt. Men jag tänker ju inte låta det hindra eller sakta ner mina studier." Penelope ser fundersamt på Jade medan hon pratar,
"Jag hoppas att de inte ställer in allt för många dagar på grund utav trekampen för jag vill inte att min utbildning ska bli lidande bara för att de ska hålla på med sådant där." Penelope fnittrar lite mitt Jade över att hon är en sådan otrolig plugghäst.

Penelope fortsätter prata,
"Men jag måste erkänna att jag är grymt nyfiken på vilka deltagarna blir." Hon slänger en blick bort mot Drumstrang killarna som nyligen bullrade in i salen.
"Krum är ju ganska uppenbart att det blir från det där gänget, men från Beauxbatons Akademin är jag mer osäker. Hogwarts har jag inte en enda aning vem det blir. Vad tror du?" frågar hon Jade och lägger huvudet på sned så att tofsen hon satt upp håret i lägger sig snett över axeln.

"Nej det är klart att det inte skall störa studierna!", säger Jade med eftertryck innan hon svarar på Penelopes fråga och känner hur magen rör sig oroligt vid tanken på att en del undervisningsdagar kanske skulle bli inställda. Sedan ruskade hon på sig. Hon visste ju att de skulle ta igen det de missat i så fall, hon och Penelope. Tack och lov att de hade samma tankar kring det. Så hon log och fortsatte prata
"Jag vet inte heller", säger Jade och rynkar fundersamt pannan, "Kanske att Anthony Goldstein vore något? Jag antar att vi får vänta och se"

Jade kastar ett flyktigt ögonkast mot honnörsbordet och ler genast när hon får syn på Severus. Snart skulle de dela en lektionstimme ihop och tanken fick hennes mage att göra ett skutt. Drömmande puttade hon runt maten på tallriken.

Penelope funderar på Anthony Goldstein och kommer fram till att han är en trolig kandidat. Hon tittar på Jade som flyktigt kastar små blickar bort mot professorernas bord. Penelope fnittrar lite för sig själv när hon ser att hennes bästa vän ler lite för sig själv.

En tanke slår henne,
"Så... Anthony är ju en klar kandidat. Men, vad tror du om Cederic? Jag tror att jag hörde något mummel innan om att han funderar på att vara med. Vad tror du? Eller, du kanske hellre vill diskutera den mystiska mannen i svart?" tetas Penelope lite och stoppar ut tungspetsen mellan sina läppar medan hon fnittrar och tittar på Jade.

Jade rycker till vid ljudet av Penelopes röst och skakar lite lätt på huvudet för att rensa tankarna och registrera vag hennes vän faktiskt sagt till henne. Sedan rodnar hon lite lätt, fortfarande med ett leende på läpparna, när hon svarar
"Jag vill alltid diskutera mannen i svart. Men det kan vänta. Cedric säger du..", Jade tänker på den stiliga Hufflepuffpojken och nickar sedan, "Jaa han känns verkligen som en kandidat. Han är otroligt skicklig har jag hört"

Sedan spricker hon upp i ett retsamt leende
"Eller du, Pene. Kanske du skulle ta och anmäla dig", säger hon och skrattar. Inte på ett elakt vis, men tanken var ganska roande.

Penelope hostar till när hon sätter maten i halsen.
"Haha, ja det hade varit något va! Haha! Kan du tänka dig mig springa runt där bland alla andra, jisses jag skulle ju dö! Hahaha!" utbrister Penelope efter att hon lyckats hosta ner maten som satte sig i fel strupe. Många i salen vrider sina huvud och tittar på de två skrattande tjejerna men det är inget som Penelope funderar särskilt mycket vid.

Penelope ser upp mot professorernas bord och ser att det bara är halvfullt nu. Då hörs den stora klockan slå tre slag för att indikera att klockan är halv ett. Penelope ler mot Jade lite hastigt,
"Dags att gå till lektionen kanske?" frågar hon glatt och plockar upp sin väska från golvet. Den väger tungt i hennes hand och en liten suck undkommer hennes läppar.

Jade nickar som svar på Penelopes fråga och reser sig sedan. Omedvetet stryker hon med handen över håret för att rätta till de slingor som lagt sig fel och puttade sedan allt bakom axlarna där det sedan lade sig på plats i fina vågor. Hon rättade till sin klädnad och tog sedan tag i den tunga väskan som stod bredvid henne och hystade upp den på axeln med en aningens ograciös rörelse som fick henne att svaja till. Hon återfick balansen snabbt och började tillsammans med sin vän gå mot fängelsehålorna. Jade kände den välbekanta nervositeten blandas med den lika välbekanta känslan av förväntan medan de tog sig fram och hjärtat slog hårt i hennes bröst.

"Jag är nervös, Pene", mumlade hon fram och log svagt mot sin vännina.