TEENS IN THE WILD (Öppet roll 10 rollare)

Jag ser mig omkring. Och jag inser det. Vi är fast i en regnskog. Vi kanske aldrig kan ta oss ut.
Jag känner något blött rinna nerför mina kinder.
Jag är fast här med folk som hatar mig. Och vi kanske inte kommer ur det här levande.

~Saga~
När jag vaknar efter smällen jag fick av kraschen, så märker jag att något tynger ner min bröstkorg. Efter några sekunder upptäcker jag att det är en stol, och jag börjar lirka mig loss. Strax är jag fri och jag tar mig så fort som möjligt ut ur planet. Så fort jag är ute rusar jag i full fart mot närmaste träd och svingar mig lätt upp till toppen, där jag har en väldigt fin utsikt över ett grönt hav av trädkronor i skymningen. Det är riktigt vackert, och det slår mig att vi måste vara i en regnskog.

Kim:
När jag vaknar igen efter att ha dåsat i en kort stund märker jag hur det faktiskt blivit svalare. Inte så att temperaturen sjunkit drastigt utan det var svalare men inte extremt svalt. Skymningen måste ha närmat sig.
Jag märker att det är någonting mjukt som sitter i mitt knä. Det är en apa ser jag. En liten sådan också. Det var en märklig syn. Jag vet inte om jag borde blivit rädd eller inte men jag var så trött att jag inte kunde tänka tillräckligt klart heller. Jag tänkte väldigt trögt och stirrade bara på den en stund med små ögon tills den plötsligt gav sig iväg av sig själv.
Underligt...

Mina snurriga tankar lossnar. Jag klarar inte det här själv. Hur jag än önskar att situationen vore annorlunda så måste jag tillbaka till gruppen. Även om djuren säkert vet var vattnet finns vet inte jag det och därför måste jag tillbaka. Kanske den här katastofen kan förena min klass för en gångs skull?

Jag går först i cirklar. Jag känner att jag får ångest men tänker lugna tankar. Jag tror mig ha kommit fel men sedan får jag syn på rök långt borta. Jag är på rätt spår.

Jag klättrar från träd till träd. En gren är hal och våt. Jag halkar och faller med ett skrik. Det är nästan 100 meter ner.

Kim:
Jag vänder mig om av ett högt skrik. Det är den där emoflickan som faller. Jag har glömt vad hon heter men det spelar inte direkt någon roll. Det enda jag gör är att stanna upp och hålla händerna för munnen.
Jag springer åt hennes håll för att se vad som händer. Det låter lite hemskt men det är inte direkt mycket mer man kan göra.