PRs med Queen Boo

Jag kikade försiktigt över axeln på Fanny och försökte tyda hennes tekning, det var svårt och såg lite rörigt ut men det gjorde min bild också också så det gjorde inte för mig. Jag kunde inte förstå vad sorgen på pappret var för sorts sorg och jag förmådde inte mig själv att fråga, det kan vara ett känsligt ämne.

Tillslut satt jag där med en färdig teckning. En eldslåga, fastkedjad i tjocka järnkedjor. Det var allt.

Jag jobbade in till det sista på min tekning och när jag var klar så studerade jag den, det var som bara ett stort virrvarr av blyers sträck och cirklar på pappret. Det ska vara som en sorts metafor för alla frågor och funderingar jag har om min pappa, skulle han äns vilja ha kontakt med mig och Tobbe? Vem är han? Var bor han? och massvis med andra frågor har jag. När jag var liten skrev jag alltid på min önskelista när jag fyllde år eller när det var jul att jag ville ha en pappa ville ha min pappa

Vi hade fortfarande fem minuter kvar, så jag lyfte upp pennan igen. Jag ville att resten av världen skullefinnas med någonstans. Fyra stora svarta fåglar, cirklande över lågan. Lisa, Elaina, Veronica och Fredrik.
Jag lade återigen ifrån mig pennan, samtidigt som Cecilia reste sig upp.

Jag studerade min tekning en lång stund innan jag gick fram till katedern och la den framför läraren som jag hade glömt bort namnet på.

"Nu får ni komma fram och lämna era teckningar" sa Cecilia och jag reste mig upp. Hon log mot mig när jag la teckningen framför henne på katedern.

Jag gick tillbaka till bordet där jag och Fanny nyss hade suttit och ritat och när jag var framme tog jag upp blyertspennan som jag hade använt när jag ritade och gick tillbaka till lärarens kateder och la i den i burken med pennor.

Jag gick och satte mig vid bordet.
"Ni får gå nu" sa Cecilia och jag tog min väska och reste mig upp.

Jag gick tillbaka till bordet för att ta min väska som hängde på stolen där jag satt innan jag gick ut. Jag såg att Fanny var bland de första att gå ut så jag skyndade mig för att hinna ifatt henne innan hon hann gå hem. Jag gick ut ur salen och såg henne stå vid sitt skåp så jag småsprang fram till henne.

Jag la in mina böcker i skåpet och vände mig om för att gå. Elina stod framför mig. Jag log utan att veta vad jag skulle säga.
"Så... Vart bor du då?" Frågade jag till slut tvekande.