En magisk romans

Awesome!!

AWSOME!!!!!

Superbra

Awesome! Själv skulle jag aldrig orkat skriva ett helt kapitel med en hand!

Superbra!
Hur kan man bli arg på dig?

så bra!
Go bruden!!

Sjukt bra! *bevakar*

Tack för att ni läser ♥

KAPITEL TIO: DAGS ATT SNACKA
DEL TVÅ

Azizas perspektiv

Vem ska jag prata med först? James eller Sirius? Ska jag ens prata med Remus? Vet han om att jag såg honom förvandlas?
"Sirius?", jag sträcker mig upp för att peta på hans axel och de unga männen tystnar genast och vänder sig mot mig. James ger ifrån sig en busvissling.
"Käften, James", säger Sirius skarpt och ger sin vän en knuff i sidan. Sedan vänder han sig mot mig. "Vad är det?" Han låter inte ovänlig, vilket gör mig lite modigare, men mitt hjärta slår ändå snabbare än vanligt. Jag ser från Remus rivsår i ansiktet till James retfulla blick och sedan tillbaka till Sirius lugna, blå ögon.
"I enrum", säger jag bara och nickar åt höger. Vi går in bakom en pelare. Så fort vi kommer utom hörhåll byter Sirius ton från lugn och vänlig till bestört och arg.

"Vad fan tänkte du med när du följde efter oss? Du kunde ha dött."
"Det kunde ni också ha gjort."
"Ja, kanske det", erkänner Sirius, "men vi har varit med förut och vi kan förvandla oss. Tänk om du hade dött..."
"Ja, men det jag inte gjorde!", avbryter jag och känner hur ilskan stiger och min språkkunskap minskar. Jag lägger armarna i kors. Vad har han för rätt att tillrättavisa mig?
"Du låter som James", säger Sirius. "Förutom att han inte bryter något så förbannat förstås." Han lägger också armarna i kors så står vi så och stirrar på varandra en stund, han med sitt allra mest allvarliga uttryck. "Förlåt", säger han sedan. "Det var inte meningen att bli arg. Jag bara... Om du dog... Jag var orolig, okej. Lova mig att du inte gör om det."
"Ja ja", säger jag. Han lägger sina händer på mina axlar.
"Lova." Jag har aldrig sett honom så här allvarlig förut. Jag nickar.
"Jag lovar." Tystnaden lägger sig ännu en gång. "Minns Remus att jag var där?"
"Nej, och vi har inte berättat för honom heller. Det borde inte du heller göra."
"Jag ska inte", säger jag.
"Bra", säger Sirius. Han smeker mitt tröjtyg på axeln och jag blir alldeles varm. Jag känner att han doftar mynta, rakvatten och något sötare. Sedan skakar han på huvudet, som om han försöker väcka sig ur en dröm. "Jag måste gå", säger han. "Vi ses."
"Vi ses", säger jag och ser efter Sirius mörka lockar när han går tillbaka till sina vänner.

GRYMT!!!!

Super!!!