Tom Dolders dagbok

God Jul i förskott Erica du skriver värledens bästa Tom Dolders Dagbok!!!!

Jaaaaaa!!!

Kommer bli jättekul med ett nytt kapitel!

Kan inte vänta till imorgon!!!!!!

Hann inte skriva igår men jag tänkte skriva nu ist!


Kapitel 14 [Del 3, sista delen]

24 September

Klockan var 23:00. En timme kvar tills jag hade planerat att gå in i den förbjudna skogen, men jag tänke inte göra det längre. Där jag stod med armarna runt Maisie kändes allting perfekt, hennes eviga värme fyllde mig och för första gången kände jag någonting annat än kyla. Jag lutade mitt huvud mot hennes och kände den härliga doften av solsken som hon alltid verkade innehava.
-Förlåt, sa jag.
-Förlåt för allt, Maisie, hon spärrade upp ögonen, det var första gången jag sagt hennes namn, självklart visste jag det på en gång efter jag uttalat orden. Hennes lilla ansikte sprack upp i ett bedårande leende och hennes normalt ganska hårda ögon tindrade som diamanter i solljus.
-Tom..jag.. hon kollade ner på sina fötter och försökte forma fler ord.
-Du behöver inte säga någonting, sa jag och log ett alldeles äkta leende.

När Maisie somnat, lutad mot min axel i en bekväm soffa i uppehållsrummet var det som om ett tomrum fylldes upp inom mig, som nog alltid existerat. Det hade inte gått och fylla och skulle inte hinna fyllas helt den här gången heller. Nog skulle jag inte känt denna glädje om jag gått in i den förbjudna skogen, men inte bara för att jag inte skulle varit med Maisie. Ett hittills hemligt mörker gömde sig i skogen som jag skulle ha funnit. Inte för att glädjen varade länge ändå.

[i]Maisies perspektiv[/] [Tredje person]

-Eric..jag vill inte vara med dig längre! Du är taskig, aggressiv och fullständigt irrationell! Maisie försökte backa men hennes rygg rörde redan väggen. Hon svalde hårt och letade panikartat med blicken efter någon som kunde hjälpa henne. Eric kom närmare och hans tidigare vanliga leende blev plötsligt vridet till en fasansfull grimas.
-Men, Maisie, du lovade, du kan inte ändra dig förstår du väll, du gjorde ju.. sa Eric med kalla monotoniska ord.
-Shh, Eric! Avbröt Maisie.
-Jag vill inte längre! Jag orkar inte! skrek Maisie förfärat.
Eric lade huvudet på sned och log ett litet men oläsligt leende.
-Du vet vad som kommer att hända, du får bara ett år..
-Jag vet, Eric, lämna mig ifred nu, jag vill gå! Maisie bet sig i läppen och försökte lugna ner sig själv.
-Som du vill Maisie, vi ses i helvetet, sa Eric någonstans mitt i att hans kropp avdunstade.

VAD GJORDE HON?????????? INTE... OBRYTBARA EDEN VÄL?

MEEEEEEEEEEEEER NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Va? Vad menar Eric? Inte obrytbara eden va?!

Haha det blir mer när jag känner för det, men nån gång i veckan iaf! ♥


Heh, det får ni väl veta sen c:<

Omg HOPPAS du får fö dig att göra mera NU!

*bevakar*