Alexandra & Penelope - Flammande Bägaren

Jag går upp till Ravenclaw för att byta om inför festen Cederic bjudit med mig på. Jag klär på mig en kort festklänning med lilla/svart tyg, pärlor och kristaller vackert ditsatta. Jag tar på mig ett av mina par högklackade skor och sätter tillslut upp håret i en lång fläta som vilar över min axel. Jag ser mig i spegeln en sista gång innan jag går ner till Huffelpuff där Cederic står och väntar på mig.

Han står lutad mot väggen med slitna ljusblå jeans och en enkel svart tight t-shirt. Hans er ljuvlig ut med sitt fluffiga honungsblonda hår. Mina kinder hettar till och jag ler mot honom. Han ler tillbaka mot mig och går mot mig.
- "Penelope... Du ser otrolig ut." säger han och kysser mjukt min hand. Jag fnittrar lite blygt och ser ner på mina fötter.
- "Redo?" frågar han och jag tar hans arm. vi börjar gå, men inte in till huffelpuff utan ner för några trappor och vidare genom några korridorer tills vi är i den avlägsnaste delen av skolan som varit avstängd de senaste tre åren. Cederic puttar upp en tung dörr och vi komemr in i ett stort rum fyllt av elever från Hufflepuff, Ravenclaw och Gryffindor. Endast ett fåtal elever från Slytherin har kommit.

Jag ser mig omkring, det finns bål, sprit, godis, snacks, andra sorters dricka och dansvänlig musik spelas på högvolym från Huffelpuffs egna band som ställt upp mot den bortre väggen och folk är redan på dansgolvet. Cederic tar min hand,
- "vill du ha lite bål?" frågar han. Jag ser på honom,
- "Jag... umh..." mina kinder börjar hetta,
- "Va?" säger Cederic i ett försök att höras över bandet.
- "Jag har aldrig druckit!" ropar jag nära hans öra när han lutar sig fram mot mig. Han ler mot mig och drar med mig bort mot bordet där det står dricka, vi tar varsitt glas bål som skiftar mellan blått, rött och grönt men det har samma smak hela tiden.

Vi går bort till Cederics vänner och börjar tala till dem,
- "Vill du dansa när vi druckit upp?" frågar Cederic mig med en hög viskning i mitt öra, jag ser på honom och nickar. Jag har mest stått stilla och tyst. Jag vågar inte tala med någon och varje gång någon talar till mig nickar jag eller skakar på mitt huvud och blir rosenröd om kinderna.

Vi dricker upp våra drinkar och jag börjar känna mig lite lullig eftersom jag aldrig tidigare druckit något. Cederic tar min hand och drar upp mig på dansgolvet, avundsjuka och svartsjuka och sura blickar skickas mot mig hela tiden från alla andra tjejer på festen.
- "Kom igen, den här låten är så bra!" säger Cederic till mig, jag har aldrig tidigare varit på fest så ahr itne dansat och känner mig alldeles vilse på dansgolvet, Cederic ler mot mig och drar in mig i sina armar och dansar tillsammans med mig, jag lutar mitt huvud bakåt och skrattar glatt när han ställer sig med sin mage mot min rygg och lyfter upp mina händer i luften.

Jag reser mig argt upp och går till festen som Nott har pratat om.
Jag ser Pene när jag kommer dit i armarna på Cedric.
- Du lovade mig att vi skulle ses vid sjön sen vilket jävla skitsnack, sa jag argt.
Nott kommer fram till mig.
- Eric kom vi går, sa Nott.
- Inte förens Penelope har förklarat sig, sa jag argt.
Jag vände mig mot henne.
- Det var som jag trodde du kommer glömma mig och strunta i mig, skrek jag.
Jag vände mig om och stormade därifrån.
- Bra gjort Penelope, fräste Nott argt.

Jag ser förvånat på Eric, åh nej... Han har rätt, jag glömde totalt av att vi skulle mötas... Men, det var ju han som sa att jag skulle vara med Cederic... mina ögon tåras när Eric står och skäller på mig, Cederic lägger beskyddande sin arm över mina axlar. Efter att ERic stormat ut från festen utan att ge mig en chans att förklara något väser Nott åt mig,
- "Bra gjort Penelope," tårarna strilar ner för mina kinder när jag ser hur Nott går efter ERic som försvunnit ur mitt synfält.

Cederic lägger sin arm om mig på ett tröstande sätt,
- "Cederic, förlåt, jag måste gå. Jag måste prata med Eric." mumlar jag sorgset och springer efter Eric, jag ser mig om och ser Cederic stå och se efter mig mitt på dansgolvet men tjejerna vimlar redan om honom.
- "Eric!?" ropar jag ut allt vad mina lungor orkar när jag kommit ut ur rummet. Mina ben är vingliga från alkoholen.

Jag sprang ner till sjön och satt mig ner.
- Du glöm Penelope hon är inte värd dig, sa Nott.
- Jag kan inte fatta att hon kunde göra så här mot mig efter allt jag har gjort för henne, sa jag sorgset.
Jag kollade ut över sjön.
- Jag lämnar dig själv, sa Nott och gick tillbaka till slottet.

Vart kan han vara..? Han... Sjön! jag börjar springa på mina vingliga ben! de höga klackarna gör att jag nästan ramlar flera gånger. Jag springer ut från skolan, över bakgården, över bron och börjar springa ner för den långa backen ner till sjön.
- "Eric!?" Mina klackar fastnar i den mjuka marken under mig, vinden bitar i mina bara armar och ben den sena september natten.
- "Eri-!!!" Min klack fastnar och jag ramlar omkull, jag börjar rulla ner för den hårda backen, jag kan höra hur min klännings tyg dras sönder, mitt hår fastnar i grenar och flätan går upp. Jag rullar och rullar, det känns som om backen aldrig ska ta slut...

Jag såg Penelope komma rullandes och stoppade henne.
- Vad vill du har du inte fullt upp med att festa med Cedric? Frågade jag argt.
Jag vände mig bort från henne.
- Du har förändrats blivit vackrare och nu spanar alla killar in dig och du glömmer bort din bästa vän, sa jag sorgset.
- Vi kanske borde sluta vara bästa kompisar, sa jag tyst.

Jag ser irriterat på Eric,
- "Eric, du är helt otrolig! Jag glömmer en träff med dig, du har glömt mig och ignorerat mig så många gånger att jag inte kan räkna längre... Du är en kaxig, uppblåst och elak människa. Men jag älskar dig, du är min bästa vän Eric! Men tänk efter hur många gånger som du har sårat mig, tänk på vad du gjorde på tåget idag..." Jag börjar med att tala med hög röst men allt eftersom jag pratar så börjar jag mumla.

Jag ser på mina uppskrapade ben och armar, mina sönderrivna klänning, jag drar fingrarna genom mitt trassliga hår. Jag förstår inte vad jag ser i dig Eric, men jag vill inte förlora dig som vän... jag vill ha kvar dig som vän och du vet ju att jag alltid böjer mig efter dig, det är så vi fungerar, du är den kaxiga och elaka. jag är den blyga och tillbakadragna men allt för snälla... Det är därför vi fungerar så bra som vänner tror jag, men nu vet jag inte längre... tänker jag och låter tårarna flöda ner för mina nu våta kinder.

Jag kollade på henne.
- Pene jag är ledsen förlåt mig, sa jag och torkade hennes tårar.
- Det var fel av mig att bli så arg men jag är bara så orolig att förlora dig, sa jag tyst.
- Och när jag såg dig med Cedric gjorde det ont i mig, sa jag tyst.
- Och jag förstår om du inte vill umgås mer för att du har rätt jag är elak och kaxig, sa jag sorgset.
Jag pussade henne på huvudet.
- Jag är glad som har fått haft dig som bästis men här skiljs våra väggar, sa jag.

Jag tar tag i Erics hand och ser honom rakt i ögonen,
- "Tror du verkligen att du kan bli av med mig så lätt? Jag må vara snäll men det krävs mer än det där för att bli av med mig.." Mumlar jag och drar hårt i Erics hand så att jag kommer närmre honom.

Jag drar henne till mig och håller om henne.
- Pene min prinsessa, sa jag och strök henne över håret.
Jag pussade henne på huvudet.
- Låt mig få fixa dina sår, sa jag och satt henne ner på en sten.
Jag tog av mig min jacka och la den över hennes axlar.
- Jag vill inte att min prinsessa ska frysa, sa jag.