Våga erkänna!

Jag tänkte att det var Hermione och Harry hela tiden! xD Men konstigt att få det besvarat ... :O
Suttit och sträckläst från kapitel 2. SKA JAG SHIPPA ANTHONY OCH AUSTEN ELLER AUSTEN OCH DRACO?!?!?! Jag tar nog det första, men jag har en känsla jag kommer ändra mig när berättelsen är slut x3 ♥


¡AWESOME!

Allt jag önskar mig idag är ett nytt kapitel från dig!

Men va. WHAT. Harry och Hermione vad? Va? Det kan inte vara det. Nope.

Kapitel 16
- Det är inte som du tror! säger Harry.
- Inte som jag tror? Det ser ut som att Ginny har rätt när hon tror att du har ett förhållande bakom hennes rygg. Bara det att hon tog fel tjej att anklaga, säger jag.
Hermione går förbi mig och ställer sig intill honom.
- Harry…, säger hon försiktigt.
- Nej! Hermione, nej! säger Harry bestämt.
Sen vänder han sig mot mig.
- Austen, gå och prata med Ginny. Berätta inte vad du har sett här men prata med henne. Men säg inte att du har sett det här. Vi har inte gjort något fel. Gå och prata med henne! Vi har inte gjort något fel.
Harry svamlar andfått fram ord. Han går fram och tillbaka. Luften här uppe i tornet är kylig och jag skulle inget hellre än få gå in i värmen men jag kan inte gå härifrån. Inte nu när jag har upptäckt vad som pågår i Gryffindor. Harry och Hermione. Drömmer jag? Har jag gått och lagt mig utan att jag kommer ihåg det? För jag menar, det finns nog ingen som skulle ha gissat. Men om det inte är en dröm så hoppas jag att jag har fel. Att det här bara är ett missförstånd.
- Harry!
Den här gången säger Hermione det med en röst som får ugglorna högst upp i tornet att vakna till liv. De hoar och flaxar med sina långa vingar. När de flaxar faller det ner små fjädrar. Om man tittar upp så påminner det om när det snöar.
- Harry, det är lika bra att vi berättar. Austen är inte dum. Hon vet. Dessutom så är det skönt att kunna berätta för någon, säger hon.
Harry står och tittar. Jag kan se hur han blinkar och ger till slut ifrån sig en suck.
- Självklart. Du har rätt.
Han ställer sig intill henne och med vad som ser ut som nästan ångerfulla blickar så flätar de samman sina fingrar. Hermione lyfter sin blick och riktar den mot mig.
- Harry har praktiskt sätt rätt, vi har inte gjort något fel.
- Vi är förälskade Austen. Jag är upp över öronen kär i henne.
Harrys ord är riktade mot mig men han tittar på Hermione när han säger dem. Jag lutar mig mot stenväggen och känner mig förvirrad.
- Jag älskar fortfarande Ginny och det kommer jag alltid att göra. Men sedan det här, sedan vi, hände så har jag varit förvirrad. Ja, du har ju själv sett mig.
Jag nickar.
- Hur hände det här? När hände det? Jag menar, vaknade ni helt upp en dag och var helt plötsligt förälskade i varandra? frågar jag.
Mina ord låter anklagande och jag i Hermiones ögon kan jag se hur de svagt hugger henne i bröstkorgen.
- Det hände i somras. Jag var med mina föräldrar i Frankrike i början av sommaren men åkte sedan till Kråkboet ett par dagar innan Bill och Fleurs bröllop för att hjälpa till med de sista förberedelserna. Harry var där när jag kom dit. Jag trodde att allt skulle vara som vanligt men varje gång jag fick se Harry med Ginny så kändes det som om någon sparkade mig i magen. Molly gav mig däremot så många sysslor att jag inte riktigt hade tid att tänka mer på det. Sen var det dags för bröllopet, säger hon.
- Jag kommer ihåg att när jag fick se Hermione i sin ljuslila klänning så blev jag stum. Hon var så himla vacker. Även Ron reagerade men han var den enda utav oss som sa någonting. Bröllopet började och jag blev upptagen med att göra sköta de uppdrag som jag blivit tilldelad och sen hade jag Ginny vid min sida. Hon var också vacker i sin guldiga tärnklänning men inte lika vacker som Hermione var. Ron var upptagen med Lavender, som var där som hans dejt, och Ginny tvingande mig att pendla mellan dansgolvet och att bli introducerad för hennes släktingar. Ungefär samtidigt som klockan var långt efter midnatt gav Ginny upp och gick och lade sig. Jag skulle också gå och lägga mig när jag fick se att Hermione satt helt ensam vid ett bord, berättar Harry.
Hermione ler åt minnet. Hon tittar på honom.
- Fred och George hade precis lämnat mig ensam för att gå och…umgås med Fleurs kusiner. Du gick fram till mig, sträckte ut en hand och ledde mig ut på dansgolvet. Det var inte några gäster kvar. Bara du och jag. Trots att vi var ensamma så spelade fortfarande bandet. När vi hade dansat ett par minuter så lade jag min kind mot din axel och du höll mig tajtare. Det var då vi båda visste vad som hade hänt. Och sen…
Men där tystnar Hermione. Jag kommer på mig själv med att hålla andan. Vad hände sen? Jag väntar spänt på att någon utav dem ska fortsätta.
- Och sen kysste vi varandra. Det var bara för ett par sekunder och efteråt så gick vi båda därifrån åt olika håll. Att möta varandra i köket morgonen efter var plågsamt och förvirrat, säger Harry.
- Men här är ni, säger jag.
De nickar.
- Vi har inte kysst varandra eller någonting sådant sedan den kvällen. Nu är faktiskt första gången som vi hållit handen. Men vi har träffats i smyg och pratat. Pratat om allting mellan himmel och jord. Framförallt så har vi pratat om vad vi vill, säger han.
Vi vill vara med varandra men vi kan inte berätta än. Ginny är som en syster för mig och familjen Weasley är som en familj för Harry. Vi är rädda att allting skulle förstöras ifall Harry gör slut med Ginny, säger Hermione.
- Dessutom vill ingen av oss förstöra vänskapen med Ron, tillägger Harry.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det finns nog inget som jag kan säga.
- Jag tänker gå så att ni får vara i fred. Ni behöver inte vara oroliga, jag tänker inte berätta för någon. Och…ja, det var allt antar jag. Vi ses.
När jag går därifrån känner jag ånger. En del av mig vill vända om och ta tillbaka de sista orden. De lät hårdare än jag trodde att de skulle göra. Men vad kan de begära av mig? Jag har blivit vittne till otrohet. Så jag vänder inte om. Jag fortsätter bara neråt och känner hur värmen sprider sig runt mig när jag är tillbaka i slottet. Ron och Lavender sitter inte längre på bänken. Stackaren, om han bara visste vad hans bästa vänner gör bakom ryggen på hans lillasyster. Men det är inte min sak att berätta. Jag tänker inte bli mer indragen i det här än vad jag redan är. Nere i fängelsehålorna slappnar jag av och känner lättnad över att det den här gången inte sitter någon rödhårig tjej och väntar på mig. Inne i sällskapsrummet ser jag med en gång mina vänner. Daphne ställer sig upp och lägger armarna i kors.
- Vart har du varit? Alla kom tillbaka från Hogsmeade för en bra stund sedan!
- Jag behövde göra en sak. Det är lugnt.
Jag sätter mig ner i fåtöljen och suckar trött. Huvudet känns tungt och jag vill inget annat än att gå och lägga mig. Någonting som mina vänner inte kommer låta hända än på en stund.
- Behövde göra en sak? Jaha, okej. Tänker du i alla fall berätta hur dejten gick? frågar Daphne.
- Dejten?
Mina vänner tittar förvånat på mig.
- Dejten med Anthony.
Juste. Allt det här med Harry och Hermione har fått mig att glömma bort att jag faktiskt varit på dejt med Anthony idag. Underbara Anthony.
- Den var perfekt. Kan vi prata mer om detta i morgon? Jag har huvudvärk, säger jag.
- Visst. Så klart vi kan, muttrar Blaise.
För att ha varit emot den här dejten så låter han faktiskt väldigt nyfiken. Jag lämnar fåtöljen och går bort mot sovsalarna. Ut genom killarnas sovsal kommer Draco.
- Så du är alltså tillbaka nu, säger han och stoppar sina händer i bakfickorna på hans byxor.
Jag nickar.
- Hur var dejten? frågar Draco.
- Den var bra. Hur var din?
- Jag kan inte klaga, säger han och rycker på axlarna.
När han sagt orden tänker jag tillbaka när jag såg honom och Pansy i Hogsmeade tidigare idag.
- Roligt att höra. Jag ska gå och lägga mig, säger jag och tar ett steg mot dörren som är det enda som står i vägen för mig och min säng.
Men Draco lägger en hand på min arm.
- Du har någonting i håret, säger han och drar fingrarna genom en av mina lockar.
Vi båda tittar på vad det är tar fram. En liten del utav en grå ugglefjäder.
- Där ser man. Aja, god natt Austen.
Draco går bort till de andra och jag går in i sovsalen. Tio minuter senare har jag krupit ner under mitt täcke och somnat som en stock.
_______________________________________
Ni är bäst! Kommentera!

Oj!! Nu med harry och hermione blev allting helt plötsligt mycket mer komplicerat.
Detta är en helt fantastisk ff! Längtar efter nästa kapitel

Haha jag hade dött om någon jag tyckte om pillade mig i håret. Men hon hade nog lite för mycket i huvudet just när det hände. Haha. Det var ett underbart kapitel!!! ♥

Kan inte riktigt ta in det där med Harry och Hermione... känns så konstigt och fel, haha. Men samtidigt skriver du så fantastiskt att man ändå tror på det.

Jag borde inte läsa sådant här halv 3 på natten, känner mig lika förvirrad som Austen av alla känslor x) Att det var ett superbra kapitel kan min hjärna iaf komma fram till!

VAD HAR DU GJORT?!?!?!! HUR KAN DU PLÅGA MIG SÅHÄR?!? HUR?!? MEEEEP!! VAD HAR DU GJORT KVINNA?!?!!

Såå bra! Älskar twisten med Harry och Hermione.
Vill ha ännu fler Drausten-moments!

No! It can't be Harmione, it's Hinny! Not Harmione! *kan inte tala svenska när jag är i chock* But, Austen and Anthony are so cute, I loved every moment at their date! Pliz, give me a new chapter or I'll die!!!!!!!