World War II

Anne slutade sjunga och stirrade tyst fram, hon ryckte till då Isabell tilltalade henne.
"Ja..........den är fin." mumlade och nickade sedan.
"Då gör vi det samman, men vi planerar det hela, hittar det smartaste sättet." sa hon bestämt, annars var det ingen ide.

Isbell nickade sakta. "Det låter bra, inga vakter är knappt ute för kylan, det borde gå". På natten, ingen var ute och de skulle kunna klättra över staketet.
Hon kröp ihop mer och försökte värma sina händer som blev blåare för varje dag. Någon av kvinnorna hade redan mist ett finger.

Anne nickade och slöt ögonen. Hon försökte ignorera huvudvärken som näsan klöv hennes huvud och hungern som rev inom henne. Hon frös och kröp intill Isabell för att få värme då hon hade rocken.

De nästa dagarna var nästan likadana, de hade fått mat någon gång men det var lite, snart skulle de alla svälta ihjäl. Hon hade hållit koll på vakterna, det blev snart kväll.
"Vi måste göra det idag, annars dör vi" mumlade hon till Anne, de satt i samma position som innan.

Anne satt lutad mot väggen med halvslutna ögon. Hon reagerade knappt vid Isabells ord, hon sov nästan, hon orkade inte.
"Mmm," mumlade hon slutligen som svar men rörde sig inte en tum.

Isabell skakade lätt om henne. "Ingen är ute, de ser oss aldrig, vi kan göra det" mumlade hon och tog sig på darriga ben upp, men det sista av sitt hopp.

Anne slog upp ögonen och såg på henne, det fanns varken ork eller hopp kvar inom henne. Lägret hade knäckt henne helt. Men hon nickar och tar sig upp på fötter där skorna knappt höll samman mer.

Isabell hängde på henne rocken och öppnade sedan dörren och tog hennes hand. Försiktigt gick hon ut och stänhde dörren om dem. Nu var det allt eller inget.

Anne sa inget om rocken, de turades om och det var hennes tur nu. Då Isabell tog hennes hand tryckte hon den lätt och log svagt för att visa att hon var med. För Isabells skull kunde hon göra detta och de hängde alltid ihop numer.
Hon ser sig om, ingen ute och sakta tar de sig bak mot staketet som omgärdar det hela.

Isabell synade staketet. Det var taggtråd längst upp och nog svårt att klättra. Hon satge sig på knä och började gräva bort snö med händerna från nedersta delen av staketet och ett hål uppenbarandesig. "Vi kan ta oss genom där"mumlade hon och såg på Anne.