Varelser vs Människor

Claudine ~

''Hejdå Lucy'' Ropar jag när hon går in i skogen.
''Förresten, hej Faith! Åh, jag älskar när man träffar några vänner!''

Misty:

Jag stod ensam på torget.

Jag stod en bit ifrån fruktståndet och tuggade på ett äpple jag just hade snott.
Det kändes fel att äta av äpplet, men jag var hungrig och jag hade inga pengar.

Plötsligt ser jag några jag känner igen som står en bit bort. Det är några av mina vänner.

Jag springer fram till de.
"Hej!" utropar jag glatt "Vad roligt att se er."

Claudine ~

''Åh är du också här Misty, vad kul!'' Jag kollar runt i folkmassan och tänker att det kanske är någon mer jag känner, men jag ser ingen. Men det är någon som kollar misstänksamt på oss. ''Misty och Faith, det är någon som kollar på oss väldigt annorlunda, vi kanske borde gå in i skogen istället.'' Viskar jag.

Lucy ~
När jag är en meter därifrån ser jag en person med en blodig yxa och en säck.
Jag backar och bestämmer mig för att inte gå närmare den där personen..

Misty:

Jag litar på Claundine och tittar inte mot personen.
"Jag håller med, vi går in i skogen.." viskar jag "Om vi har tur kanske vi stöter på Lucy, jag såg henne gå dit."

(Kim Potter: säck?)

Alex~
Jag betraktar personen och bestämmer mig för att inte anfalla. Slöseri på tid och energi. Istället lutar jag mig mot trädet och tar ett nytt äpple.

(vart har hon vingarna? xD)

(men hallå det skrev jag aldrig det var ni som bestämde ;__; )

(MEN DU SKREV ATT DU SKAR AV DEM)

Ännu en flicka kom fram och sa hej till Faith och den andra flickan. Pip visste mycket väl att Faith hade många vänner men så här många? Pip tittade på Faith. Hon var verkligen en ängel. Generös, vacker och vänlig. Själv kände han sig inte som en fin liten älva. (Alf) Han tog en till tugga av de sura äpplet och gjorde ännu en motvillig grimas. Han var väldigt känslig för sura saker. De andra två flickorna verkade prata som om han inte ens var där. Inte för att han hade sagt något, och hursomhelst så kände de inte varandra. Pip ville gärna fly någonstans om det mycket väl var någon som stod och stirrade på dem konstigt.
"Det kanske inte är en så dum idé... Att gå till skogen alltså." sa han, mest bara för att säga något, och dessutom så ville han gå. Nu.