The Hobbit [PRS]

Elaneth satte sig om möjligt ännu rakare upp och tittade sig runt omkring. Hon förde omedvetet handen till sin pilbåge.

Dennalin ryckte också till, precis som Thorin, Fili och Elaneth. Hon drog långsamt sitt svärd ur skidan.
"De är ångt borta de kommer inte anfalla oss" sa Gandalf lugnt. Dennalin stoppade tillbaks svärdet, men Bilbo drog efter.andan. "Men när.orcherna är anfaller så är det när vi sover och det blir ett riktigt blodbad." sa Kili och skrattade tyst.
"Är det roligt? Sa Thorin verigt.

Alla slappnade av efter kommentaren av Gandalf. Elaneth himlade med ögonen mot Thorins håll. Så allvarligt behövde man faktiskt inte ta på allt. Visserligen var orcherna kanske allvarliga, men för tillfället utgjorde de inget hot.

Dennalin utbytte en blick med Elaneth. "Strunta bara i det" hördes en röst bakom dem. Dennalin vände sig om och såg Balin som stod bakom Kili nu."Thorin har fler anledningar än de flesta, att hata orcher."

Elaneth nickade tankfullt. Naturligtvis hade hon hört berättelserna, men ändå.

"Efter att Smaug tog Erebor, så försökte kung Thror ta tillbaks det gamla kungariket Moria. Men orcherna hade kommit dit först. Deras trupper leddes av den mest hemska orch..Azog." Balin pausade historien dåen stund. Dennalin flyttade sig lite nörmare för att höra bättre. Nog hade hon hört den här historien. Men det var alltid lika spännande att höra om Thorins äventyr.

Elaneth lyssnade också intresserat. Hon hade hört flera olika berättelser, den ena mer förvrängd än den andra. Hon gissade att den här versionen var korrekt, eller i alla fall bättre än de flesta andra.

"Den bleka orchen hade svurit att utplåna Durins ätt. Han började med att döda kungen. Thrain, Thorins far blev utom sig av sorg. Han försvann togs till fånga eller dödades, vi visste inte. Vi var utan ledare. Död och nederlag drabbade oss och vi höll på att förlora.Det var då jag såg honom. En ung dvärg prins utmanade den bleka orchen. " Balin pausade berättelsen och vände blicken mot.Thorin en bit bort.
" Han stod ensam mot den mest hemska fiende. Hans rustning var trasig, och han svingade inget annat än en ek gren till sköld. På något vis lyckadeshan få tag på ett svärd, och skar av bleka orchens ena hand. Azog den bleka orchen lärde sig den dagen att Durins ätt inte var lätt att bryta. Vara trupper återhämtade sig och drev tillbaks orcherna. Var fiende hade besegrats. Men det var ingen fest eller sång den natten. För vart antal döda var fler än vi orkade räkna. Vi få hade överlevt. Och jag tänkte för mig själv då. Det finns en som jag kan följa...Det finns en jag kan kalla kung." Dennalin vände blicken mot Thorin och märkte att nästan alla i sällskapet vaknat. "Den bleka orchen? Vad hände med honom?" frågade Bilbo.
"Han slank tillbaks till skrymslet han kom ifrån. Det avskummet dog av sina skador för länge sedan" hördes Thorins röst när han svarade och gick tillbaks till den plats där han suttit från början. Dennalin tänkte tyst vidare på berättelsen.

Elaneth skakade eftertänksamt på huvudet. Hur kunde han vara så säker på att orchen hade dött? Hon skakade bort sina tankar och tittade sig snabbt runt omkring igen.
"Ni borde vila", sa hon sedan till de andra, de som inte skulle hålla vakt.

Dennalin såg på medans Ori, Nori, Dori, oin, Gloin, Och Bofur gick och la sig igen. "Hur vet ni om Azog dog eller inte?" Frågade hon Balin som bestämt sig för att vara uppe.