Mitt och Wallflowers prs.

Jag log svagt.
"Jag bryr mig inte."
Mumlade jag sanningsenligt.
Jag brydde mig faktiskt inte om jag levde eller dog.

Jag bryr mig!
Det var ingen idé...

"Jag har ingen anledning till att stanna vid liv."
Sa jag med en seriös ton på min röst.

Jag gav henne en svårtydlig blick.
Jag kom fram till stugan en bit från våran där hon höll till.
"Vänta här"
Viskade jag och gick fram till dörren och knackade.

"Jag följer med in."
Jag var orubblig.

Jag gav henne en nästan ilsken blick.
Jag hörde ett "Kom in" och öppnade dörren och steg in.

Jag smet in innan han hann stänga dörren.

"Jag ser att du har en trogen anhängare Diego"
Sa den rödhåriga kvinnan i stolen framför mig.

Jag stirrade på Henne.
Var det hon som Diego var så rädd för. Varför?
Hon tittade på Diego med en underlig blick.
Sen tittade hon på mig. Hon tänkte efter.
"Jag antar att du inte tänker ge dig iväg i första taget?"
Frågade hon mig.
Jag skakade på huvudet.
"Gissade det"
Sa hon med ett litet leende som aldrig nådde hennes ögon.

Jag väntade. Vad hon än ville mig antog jag att det inte var något som skulle få mig att dansa av lycka direkt.
Och mycket riktigt. Hon såg på mig och började:
"Du har säkert hört att vi behöver nyfödda vampyrer" Sa hon till mig.
Och jag nickade vaksamt och anade vad hon planerade.
"Du är inte direkt ny..."
Sa hon med låtsad medlidande.