PRS Under Harrys 5:e år

Charles dunkar huvudet i väggen en gång innan han tar ett djupt andetag och reser sig, lite vacklande, upp igen och styr stegen mot sin kupé igen. Istället för att gå runt och leta över hela tåget tänker han att hon någon gång borde återvända till kupén eftersom hon lämnade sin koffert där.

jag reste mig upp och gick för att hämta min koffert.

Charles drar upp dörren till kupén och slår sig ner med blicken fäst på landskapet utanför. Efter bara några sekunder känner han en ynka tår falla nerför hans kind och ska precis torka bort den då han hör att dörren öppnas.

Jag kollar på Charles.
- Ska bara hämta min koffert, sa jag tyst.

"A-alltså... Julia..." börjar Charles en aning skälvande och riktiar sin blick rakt på henne, bedjande.

Jag kollade på honom.
- Ses, sa jag och gick iväg med min koffert.

Charles hårdnar till i ansiktet och ser hårt på henne.
"D-du har fortfarande min k-klädnad på dig" säger han syrligt. Han orkar inte mer nu.

Jag byte om till min uniform och gav honom tillbaka hans kläder.
- Här, sa jag tyst.

((OFF: WAit, hon hittade väl inte sin uniform? o_O))

Charles struntade i att ens säga tack. Han orkade inte emd att prata just nu, för hon försökte ju inte att fixa det här på något sätt så då behöver ju inte han göra det heller. Han lägger sin uniform i sätt knä och vände sig ut mot fönstret igen.

Jag kollade på honom.
- Jag är ledsen snälla förlåt mig, sa jag tyst.