ORP: The dark war

Marie:

"Quinn", säger jag och suckar.
"Du behöver inte göra maten om du är trött", säger jag och pekar mot köksdörren.
"Som till exempel, Julie - den nya har inte gjort någon annat än sovit", svarar jag och går till köket där Julie sitter och läser.
"Julie?"
Hon hoppar till så boken faller i golvet.
"Eh ja, ers höghet?", säger hon nervöst.
"Kan du ställa upp 4 skålar med soppa, lite bröd och sedan fisk till matbordet?", säger jag lugnt och hon nickar.
Jag går sedan ut igen och guidar alla till matsalen.

Quinn

"Åh, tack", sa jag glatt, "hur mår Ellie, förresten? Hörde att hon var sjuk"

Wääähhhh, jag hinner inte med :c


Grace

Jag ser på murarna och upptäcker till min förvåning att... De är öppna. Jag har aldrig sett murarnas port mellan Teldor och Murgor vara öppna så där. Och dessutom ser jag - ja, det måste vara så - Murgors och Teldors prinsessor och flera därtill, stå och prata med varandra.
Jag bryr mig inte ett skit om dem, men tar tillfället i akt.
Precis innan vakterna stänger porten igen slinker jag in. hoppas att ingen såg mig.

Quinn

Jag tittar förvirrat omkring, och märker att någon smiter sig in.
"Vad håller du på med?!", skriker jag och pekar på flickan.

Marie:

Ska precis svara på frågan när jag hoppar till av att hon skriker.
Jag märker att någon slinker in och rusar iväg för att byta om till mina 'kill-kläder'.
Dessutom så sätter jag på mig en hatt som döljer halva ansiktet.
Och så går jag iväg utan ett ord mot utgången.

Grace

Någon skriker och pekar på mig. Tårarna tränger fram. Jag orkar inte mer, jag orkar inte mer, jag orkar inte mer. Så jag sjunker ihop på marken och blir liggande. De får döda mig, spärra in mig, göra vad de vill. Jag betyder ändå ingenting.

Marie:

När jag kommer fram har tjejen sjunkit ihop på marken och jag sätter mig bredvid henne.
"Hej", säger jag med tillgjort röst, som låter ganska pojk aktig.

Quinn

Jag springer fram till flickan.
"Det är lugnt, vi tänker inte skada dig", mumlar jag och kastar en blick på Marie, "vad gör du?"

Isoud ~
Någon smiter in och sjunker sedan ihop på marken. Jag ger prinsessorna en snabb men bestämd blick för att visa att de ska stanna kvar där de är och skyndar sedan fram till flickan, drar upp henne på fötter. Hon är smutsig och rödgråten men inte skadad. Jag har nästan aldrig sett någon gråta och det gör mig illa till mods. "Jag är inte kunglig, jag är som du. Jag tänker inte låta dem skada dig och jag ska prata med dem. Ta det lugnt." Säger jag med min mjukaste röst.

Grace


Jag öppnar ögonen. Någon tilltalade mig. Jag trodde att de tänkte döda mig direkt. Jag möter en pojkes blick. Hans ögon, åh Gud, hans ögon är djupt blå, det ser jag trots hatten som täcker halva hans ansikte. Jag kan inte svara, min hals är helt ihopsnörd och jag andas rosslande andetag.


En annan flicka drar upp mig på fötter. Hennes ord lugnar mig en aning.