The living dead(Dragon Fantasy)

Mark nickade sakta. "Ja, men min mamma jobbade mycket så det blev mest pappa, han var arbetslös ett tag". Han drog fram en sak ur sin ficka, en liten, liten handsnidad häst. Han hade fått den då han var liten, han hade den alltid ned sig.

"Vilken fin." log Alex och böjde sig sakta fram för att röra vid den.
"Jag bodde med min farfar, på landet. Mor och far var i det militära." sa hon men hon verkade ändå lycklig.
"Det var roligt då de kom hem. Jag lärde mig en hel del som är till nytta nu. Försvara mig, klara mig själv och liknande." sa hon leende.

"Min pappa gjorde den till mig"mumlade Mark. Kanske hans värdefullaste minne nu. Han hade inget annat från dem. Han lyssnade på hennes historia. "Far lärde mig lite liknande.. Att fiska, jaga". Han såg på hästen en sista gång innan han la den i fickan igen. Han saknade sina föräldrar mycket....Plötsligt dök tårar upp i hans ögon och han vred bort huvudet.

Alex vred artigt bort huvudet och stirrade ut genom fönstret, det var fullmåne och skogen såg kuslig ut i nattskenet. Här inne var det varmt och ombonat och i kaminen sprakade en munter brasa.

Mark samlade sig tillslut och såg tillbaka. Han grät aldrig, han hade inte gjort det någon gång under de två åren. Men nu hade det varit nära.
"Jag går och lägger mig" mumlade han och tog sig ner till sin sida av bädden.

Alex blåste ut ljusen innan hon linkade fram till bädden och la sig denna gång vid honom.
"Ta dig inga friheter." varnade hon och la sakta hans arm om sig. Att ha hans arm fredligt om sig, att ha honom nära hade hon inget emot, bara det inte gick till kyssar och smek.

Mark såg förvånat hur hon la sig med hans arm om sig. Det värmde dock i honom. Han nickade allvarligt. "Jag livar". Han la ner huvudet sedan och slöt ögonen. Snart sov han tungt och lygnt.

Alex sov med tungt, det var lugnande att ha någon nära, känna värmen från någon levande. Även hon hade varit ensam länge även om hon varit på resande fot. Nu var hon varm och trygg och snart sov hon tungt i hans famn.

Mark drog henne närmare i sömnen med båda armarna. Han gjorde dock inget mer, gick inte längre utan bara sov vidare.
Han vaknade nästa morgon men höll kvar armarna då han hade chansen.

Alex vaknade efter ett tag sömnigt och vände sig trött mot honom.
"Hej där." log hon och kände hans armar om sig, hon hade inget emot det.