ORP: The 4 elements

Viola:
Jag tittar upphetsat på henne.
"Ja, fortsätt!", säger jag och ler lite.

Miranda
- De första. Läser jag. Dessa rebeller, dessa människor med speciella gåvor levde skyddat under år, men efter ett tag började maten ta slut och naturresurserna tog också dem slut. Rebellerna var tvungna att ta sig tillbaka, och när de gjorde det var allt förändrat. Diktatorn hade även han skaffat sig krafter, och de sades att han hade blivit välsignad av självaste djävulen. Rebellerna lade sig, de hade inget annat val. Det blev fred, men en ostabil fred. Jag bläddrar till nästa kapitel.
- Fred och förräderi. Freden varade i århundraden, och rebellerna sade sig gå med på diktatorns regler och lagar. I själva verket tränade de för att bli ännu kraftfullare. De blev aldrig tillräckligt kraftfulla, och i generationer fortsatte de kämpa. Saken var den, diktatorn dog aldrig. Det troddes ha med hans magi att göra. Han avsattes från tronen och länder blev till, men han var alltid kvar där ute. Jag kastar en nervös blick på de andra och läser vidare.
- Kommande apokalyps. Nu, på 2000-talet har särskilt begåvade ungdomar tränats ända sen barnsben, och nu är de tillräckligt kraftfulla. Det sägs att diktatorn ser dem som ett hot, och en apokalyps närmar sig där antingen rebellerna eller diktatorn kommer att dö. Jag bläddrar till sista kapitlet.
- De nya. Ni fyra flickor som har hittat den här boken är rebellerna med absolut mest kraft och talang som i nutid existerar, och diktatorn tros vara ute efter er. Ni måste kämpa mot honom, även han är kraftfullare än någonsin. Jag bläddrar till längst bak i boken. Där står en vers.

Sida vid sida, tills någon är försvunnen
Träna, kämpa, hoppas och snart är striden vunnen
När kraftfullt möter kraftfullt blott unga ben blir kvar
Men lita på er gåva och det ger er alla svar

(Det där tog ett tag, puh.)

Zoey
Jag flämtar till. Man har hört från barndomen om diktatorn, men att vi var de kraftfullaste rebellerna? Utan att tänka mig för, lägger jag armarna runt Miranda, och kramar henne försiktigt.

Miranda
Mitt hjärta bankar hårt, både på grund av det jag läst och av Mirandas armar runt mig. Jag kramar henne tillbaka och biter mig fundersamt i läppen.

(Kan nog inte vara inne så mycket idag, men skriver ikväll)

(good job )

Cat:
Jag tittar på boken med en bekymrad min.

Viola:
Jag känner mig chockad och känner hur det vänder sig i magen.
"Hur..", jag får inte fram något mer och vill gråta, men inga tårar kommer.

Zoey
Släpper Miranda försiktigt.
"Kan det stämma?", frågar jag tyst. Jag ser på Viola att hon mår dåligt, så jag tar hennes hand.

Cat:
"Vad ska vi göra?", frågar jag.

Viola:
Det känns tryggare att Zoey håller mig hand men jag är fortfarande i chocktillstånd.
"Jag vet inte", mumlar jag och stänger försiktigt boken.