Den stora vildmarken

- Jag vet det och jag litar på alla er, sa jag.

"Jag med" sa jag och gick fram mot Sarah.
"Det är något som bekymrar dig" sa jag. "Jag ser det på dig:"

Jag kollade efter Sam men såg honom inte.
- Har någon av er sett Sam? frågade jag.
Jag kollade på dom med änslig blick.

"Nej" sa jag. "Han skulle väl... Brödet!"
Jag sprang fram till elden. Toppen, Sam hade lämnat brödet i elden så nu brann det upp.
"Å nej!" sa jag och svor högljutt.

- Hur kan du bry dig om brödet när min brorsa är borta, skrek jag.

"Förlåt" sa jag. "Jag menade inte..."

- Jag är så trött på allt och alla, skrek jag och rusade ut ur grottan.

"Julia!" sa jag och sprang efter.
"Julia, lyssna!" sa jag och höll fast henne. Jag märkte hur stark jag var. "Sam är borta, vi har nästan ingen mat och Sarah vägrar tala med oss! Jag är också trött på det. Vi får göra det bästa av situationen helt enkelt. Vi ska leta efter Sam, jag lovar."

-Släpp mig, fräste jag.
Jag slet mig loss från Katie och sprang i i skogen.

"Stanna!" skrek jag. "Julia, det är för farligt!"
Jag följde efter. Vilken tur att jag gjorde det. Tre dementorer kom åt vårt håll
"Julia, spring!" ropade jag. "EXPECTO PATRONUM!"
Men det fungerade inte. Jag kände ingen lycka i mig just nu.