Accio vänskap!!!

meeeeeer nu snälla

Skriv mer

Super bra!

45.
Jessica hade lust att skrika och vråla åt alla hon mötte. Boken skulle få henne att framstå som en riktig idiot. Jävla Skeeter! Oj, hon svor igen. Det fick inte hända! Absolut inte! Om hon svor skulle det verka som om hon var personen boken beskrev. Hon sprang till Hagrid och när hon väl kom in dit började hon gråta.
"Va e re?" sa Hagrid oroligt.
"T-t-titta!" sa Jessica och gav honom boken.
Hagrid tittade igenom den och sen böjde han sig ner mot Jessica.
"Du ska inte bry dej om de här" sa han. "Skeeter e känd som dåli föfattare och alla kommer å fatta att..."
"DET SPELAR INGEN ROLL OM DE FATTAR!" skrek Jessica. "Slytherineleverna kommer... De kommer..."
"Ja vet va de kommer å göra" sa Hagrid. "Du, ta inte åt dej allt de säjer, för de ha fel om dej. De vet du."
"Ja" sa Jessica.
"Föressten" sa Hagrid. "Go jul!"
"God jul" sa Jessica och log. "Förlåt, jag har ingen julklapp..."
"De behövs inte" sa Hagrid. "Men ja har en åt dej här."
"VA?" sa Jessica. "Till mig?"
Hagrid tog fram något litet ur fickan. Det rörde på sig. Det skrek. Jessica började bli misstänkssam.
"Hagrid, vad..."
"De e en drake" sa Hagrid. "Ja, ja förstår att du inte kan ta hand om den, så ja har honom här så får du komma å hälsa på."
"Ja" sa Jessica tveksamt. "Eh... tack då, Hagrid. Jag måste gå nu. Hejdå!"
"Herrå!"

"Harry! Var är du!"
Jessica sprang runt i slottet och letade efter Harry. Det var snart lunch och de hade bestämt att de skulle träffas innan.
"HARRY!"
Men vart var han? Jessica fortsatte springa och brydde sig inte om de viskande Slytherineleverna. Då hörde hon en annan viskning, i huvudet.

Din vän är inte här.
Din vän är på stället han borde vara från början.
Din vän är inte på Hogwarts.
Din vän är inte hemma.
Din vän är hos Mörkrets Herre.

Skriv mer

Skriv mer nu snälla

46.
Jessica stannade upp. Voldemort? Harry? Å nej! Hon andades djupt och snabbt. Det hade inte hänt, det kunde inte ha hänt! Men rösten fortsatte:

Din vän är i stor fara.
Du kan inte rädda honom.
Mörkrets Herre dödar dig.
Jessica Xendra, du och din vän är i stor fara.

Jessica vägrade att lyda. Hon skulle hitta Harry om det så var det sista hon gjorde! Hon sprang upp till Dumbledores kontor. Benen sprang som aldrig förr. Hon var rädd. Räddare än nånsin förr. Voldemort hade tagit Harry, den enda hon hade! Voldemort ville säkert locka henne dit med honom. Fast det klart. Voldemort ville ju döda Harry också. De var båda utsatta av hans vrede. Jessicas hjärta dunkade snabbt och benen gav till sist vika. Hon ramlade omkull och kunde inte röra sig. Hon skrek. Hon skrek på hjälp så att det hördes över hela slottet.
Den här gången kom inga Slytherinare. Hela Gryffindors elevhem kom och hjälpte henne. Hon försökte resa sig upp men benen bar henne inte.
"Vad är det, Jessie?" sa Hermione.
Jessica försökte svara men halsen stockade sig.
"Säg det!" sa Parvati.
"H-h-arry!" sa Jessica med ett skrik. "Harry. Volde-m-mort!"
Alla flämtade till när hon sa namnet.
"Jessica" sa Hermione. "Har Harry tagits till fånga av du-vet-vem?"
Jessica nickade svagt.
"MCGONAGALL!" vrålade Ron. "Jessica har antingen blivit galen eller så gissar hon."
"Det är sant!" flämtade Jessica.
"Vad står på?"
McGonagall kom. Hon såg orolig ut. Oroligare än Jessica någonsin hade sett henne.
"Vad är det som händer, miss Xendra?" sa hon.
"Harry är i Voldemorts våld" sa Jessica, fortfarande utmattad. "Voldemort kommer döda honom!"
"Jag ska genast meddela professor Dumbledore" sa McGonagall och rusade iväg.

Skriv mer

skriv meeeer

47.
Jessica kunde fortfarande inte röra på sig. Hennes ben kändes som förlamade. Chocken hon hade fått av att Harry blivit tillfångatagen hade fortfarande inte lagt sig. Hon låg på golvet och hämtade andan medans Hermione viskade lungnande ord i hennes öra. Neville Longbottom, en pojke i Gryffindor, gick nervöst omkring och mumlade oroat. Parvati och Lavender viskade upphetsat och Dean och Seamus kunde inte stå still.
McGonagall tog tydligen lång tid på sig. Hon kom inte tillbaka förrän om en timma.
"Miss Xendra, Dumbledore vill tala med dig."
McGonagalls röst lät inte alls som den brukade. Hon lät rädd, arg och förtvivlad på samma gång. Jessica försökte resa sig upp men hon kunde inte. Hon stönade.
"Jag hjälper dig" sa McGonagall. "Ligg stilla. Wingardium Leviosa!"
Jessica lyfte plötsligt från marken. McGonagall trollade fram en bår under henne och hon sänktes ner igen. Hon hade aldrig känt sig så här förut. Utmattad, rädd och allt man kan komma på. Båren flög iväg medans McGonagall gick brevid med trollstaven lyft. Jessica sänkte huvudet ner i kudden och somnade.
Rösten kom fram i drömmen, den här gången med ett ansikte:

Jessica Xendra, en sån idiot du är.
Mörkrets Herre kommer förinta dig.
Rädda dig själv.
Du är inte så dum som du verkar.

Jessica vaknade med ett ryck. Hon låg på båren, som nu var nedsänkt, i Dumbledores kontor. McGonagall stod brevid och talade med honom. Hon kunde ursjilja ord som "Voldemort", "Potter" och "Magi". Jessica märkte att någon hade tagit av henne glasögonen. Hon försökte lyfta på huvudet men det satt fast. Inte av utmattning, eller kanske det med, utan av någon besvärjelse.
"Hallå" sa hon försiktigt.
"Åh, miss Xendra!" sa McGonagall överraskat. "Här, varsågod."
McGonagall räckte henne glasögonen.
"Tack" sa Jessica.
"Vi håller just på att diskutera om vad vi ska göra" sa Dumbledore. "Och vi har kommit fram till en sak - det måste vara du som räddar Harry Potter."