David och Ella Potter (Marodörernas tid)

Som utlovat! Här kommer ett kapitel, ska försöka få det HYFSAT långt (men bra och det är väl det som betyder något)

Tack för alla kommentarer, det är de som gör att jag fortsätter ♥
So I hope you enjoy! ♥

Kap. 13

David

Jag skakade vilt på huvudet. Ella skulle minsann inte få mig att hålla på med några dumheter!
Nej, det James höll på med var säkert bara något av hans hyss!
-Men, David! Tänk om han är ute och... springer på natten eller nåt!
Jag skakade återigen på huvudet.
-Du är riktigt korkad, David! Det är vad du är!
Jag knep ihop munnen till ett smalt streck och sprang upp på mitt rum, där slängde jag mig gråtande på sängen. En otroligt fin katt, med vackra morrhår gick förbi mig. Vems var det?
Jag hade aldrig sett den förut, men orkade inte bry mig. Mitt huvud var proppat till bredden med andra tankar, jag skulle inte ha varit så elak mot Ella. Ella och jag hade aldrig varit ovänner! Jag kände ingen annan här! Ingen!
Vad skulle jag nu göra?

Morgonen därpå vaknade jag av ett ljud, det var små steg, dämpade av något som lät som tofflor, eller?
Jag inbillade mig säkert bara. Trött rullade jag över på sidan och slöt ögonen.
Men den dåsiga tröttheten ville inte infinna sig och innan jag visste ordet av hade jag rest mig upp, hoppat i mina egna tofflor och sakta gått bort till dörren. Jag öppnade den tyst och försökte att inte få gångjärnen att gnissla mer än nödvändigt.
Tjoff!
En hand slogs för min mun och till min förvåning kom en vacker kvinna in i min syn.
Caitlyn.
Hon gjorde en gest mot mannen som höll i mig och han släppte mig, lite hårdhäntare än nödvändigt.
-David, sa Caitlyn och såg på mig. Hör noga på här! Okej?
Jag nickade och såg upp på henne.
-Vet du vad en animagus är?
Det var klart att jag hört pappa prata om animagusar! Vem visste inte vad en animagus var?
Länge hade jag faktiskt funderat på att försöka bli en, en oregistrerad.
Men jag hade helt enkelt inte det modet...
Då for en tanke genom huvudet på mig.
Den vackra katten! Allting vävdes plötsligt ihop i huvudet på mig.
Caitlyn var en animagus!


Nu kommer det riktigt spännande snart börja, jag har beräknat det till cirka... 20-25 kapitel! ♥

Dock kan det bli ännu längre då det inte är EXAKT planerat...
Om det blir en uppföljare får denna bli lite längre för att allt ska gå ihop! ♥

Men vi ses snart och hoppades ni gillade kapitlet! D
Har dock fortfar

SUPER AWESOME! coolt att Caitlyn var en animagus!

Jättebra!

Ledsen, hinner aldrig kommentera eller läsa, så jag avbevakar tyvärr tråden. Men du ska veta att du skriver fantastiskt, nästan som J.K själv! :-)

Bra! Vill gärna ha mer!!

Kul att ni gillar det! ♥
Verkligen roligt att så många kommentera! ♥
NI gjorde min dag ♥



Åhh! SÅÅÅ SYND!! ♥
Men det gör absolut inget! Vet hur det är att ha mycket i skolan!
Naaawwwww!!!! Tack så sjukt mycket finis! ♥ ♥ ♥
En av de finaste komplimanger jag fått ♥

Förresten, kom gärna med ännu en snabb kommenar så att jag hinner skriva nåt innan fotbollsträningen! ♥

skriv meeeer

Kommentar*

Här kommer meer! ♥

Kap. 14

Ella

Framför mig stod James. Av någon anledning försökte han övertala mig till att lära känna några av de fåfänga tjejerna från min egen årskurs.
-Men, Ella, Alice är faktiskt en helt okej tjej! Du kan väl bara gå bort till henne och säga hej eller nåt?
Jag såg misstroget på den mörkblonda tjejen som stod en bit bort, hon pratade med en annan tjej som James berättat hette Helen.
-Varför är du så himla... irriterande idag, James? frågade jag min bror. Och det undrade jag också, hade han hört David och mig bråka igår?
Han lade en hand på hjärtat och utbrast:
-Aj, nu blev jag sårad. På riktigt.
Jag gav honom en blick som tydligt markerade att han skulle sluta vädja.
Då gav han mig en sur blick och muttrade någon i stil med:
-Jag ville ju bara hjälpa till.

Men trots att jag, med mycket möda, gjort mig av med James hade hans förslag fått mig att fundera. Efter lunch bestämde jag mig, jag skulle försöka bli vän med någon av de andra flickorna.
David hade ju ändå den där dumma tjejen att prata med.

Uppehållsrummet var näst intill tomt den kvällen, de flesta gick och la sig tidigt på grund av hur ansträngande dagen varit...
Trodde jag.
När jag insett att jag inte skulle kunna finna min nya vän här nere gav jag mig upp för stentrappan och slog upp den skrovliga trädörren på vid gavel.
-Nej men, tjena! Det är du som heter typ Elli eller nåt!
Innanför dörren skuttade säkert hälften av vår årskurs elever runt i pyamas.
De åt av mat som stod uppdukad på någons säng... min säng!
För ett ögonblick kände jag mig lite förtretad men sedan ropade Alice till mig över havet av människor:
-Ska du vara med och parta eller?
Det sista ordet drunknade i elevernas skrik, och för vad jag trodde var första gången i mitt liv tänkte jag:
Varför inte.


Man får inte veta vad som hänt med David än men ni vet gott folk:
Det kallas cliffhanger

♥
Hur som helst hoppas jag ni tyckte det var helt okej

meeeer