PRS

Jag bet ihop med jag tog på mig handskarna och kniven. Jag skar en rak linje rakt genom grodans mage. Plötsligt kände jag en hand på min axel.
"Hur går det här då?" frågade plötsligt biologi läraren.
"Öh, bra" sa Kenny och flinade åt mig. Jag suckade och la ifrån mig kniven.
"Nej, jag kan inte skära sönder den här stackars varelsens kropp." sa jag och tog av mig handskarna och gav de till den flinande Kenny. Han blev plötsligt blek och leendet försvann. Läraren tittade på honom och han svalde.
"Eh, jag kan inte, jag måste... Skriva ner anteckningar." sa han och såg sig omkring efter ett papper.
"Vad sägs om att Mary Rose skriver anteckningar, och du dissikerar?" frågade läraren och gav mig ett linjerat papper.
Kenny svalde och tittade först på mig och sedan på grodan.
"Okej.." sa han ynkligt och tog saxen och kniven, sedan satte han igång.

~

Jag gick snabbt ut ur biologi salen. Med Leo tätt bakom mig, såklart.
"Sååå... Hur gick det?" flinade han och jag kastade en arg blick mot honom.
"Jamen som om du var mycket modigare" suckade jag och han la handen för hjärtat och spelade sårad.
"Ursäkta mig, men jag rörde i alla fall grodan." sa han och tittade bort mot Kenny.
"Till skillnad från honom."
"Men, var inte elak" sa jag men kunde inte låta bli att skratta.

När vi hade lämnat våra saker i skåpen och träffat de andra så gick vi ut från skolan.
"Hänger ni med och kollar till Mimmi?" frågade jag och de nickade.
"Visst, varför inte" sa Mateo och Dylan tog fram mobilen och kollade klockan.
"Det går en buss in till centrum om ungefär tio minuter. Sedan kan vi gå därifrån in till sjukhuset." sa han och Leo suckade.
"Går det inte bara fortare om vi tar bussen till sjukhuset?" frågade han och Dylan skakade på huvudet.
"Det finns ingen buss som går från skolan till sjukhuset." sa han bara och gick mot busshållsplatsen.

Jag stirrade förvirrat på Mimmi.
"Hon måste ha slagit i huvudet hårt" mumlade Mateo och flinade åt oss. Jag slog till honom med armbågen i hans mage och gick fram till Mimmi.
"Så, hur mår du?" frågade jag och pekade på hennes nyckelben. "Det ser ut att göra ont" sa jag och hon nickade.
"Ja, men inte så ont. Jag känner mig elak däremot, eftersom jag dissar er till tävlingen" suckade hon. "Nu får ni klara er med Erik"
"Ja, Erik får väl antagligen möta din motståndare, eftersom du och han har lika många streck." Sa Leo och Erik nickade.
"Om jag inte får ett till på graderingen imorgon" la han till. Mimmi slog handen i pannan.
"Men gud! Jag missar den också" stönade hon och jag log uppmuntrande mot henne.
"Men du kanske kan komma och kolla?" frågade Dylan.
"Ja, om jag får åka hem från det här stället någon gång." suckade hon och jag satte mig ner vid hennes fötter.
"Ja, men de måste ju se så att allt fungerar först. Du vet med medicinen" sa Leo och det fick Mimmi bara att sucka ännu en gång. Plötsligt började Dylan se sig omkring.
"Mateo, rör inte.." började han men det var försent. Krasch! Lät det om Mimmis säng. Plötsligt flög hennes fötter rakt upp i luften.
"Aj!" skrek Mimmi och jag hoppade upp en meter i luften. Jag landade på rumpa mitt på golvet och stirrade argt på Mateo.
"Nu du!" utbrast jag och skulle precis ställa mig upp och slå till honom när en sköterska kom in genom dörren.
"Jag tyckte jag hörde oväsen.." sa hon och tystnade sedan när hon fick se röran. Mimmis vas, med blommor över golvet, och sängen som stod i en rät vinkel. Jag flyttade mig från allt och de andra följde mitt exempel.
"Hrm, ursäkta, men skulle någon kunna hjälpa mig?" frågade Mimmi irriterat och plötsligt blev det fart på alla. Sköterskan försökte få ner sängen och jag hjälpte Mimmi att flytta på sig. Dylan tog resterna av blommorna. När vi äntligen hade fått ner sängen så gick sköterskan och hämtade en städerska. Mateo såg sig omkring.
"Jag sticker ner till kafeterian och äter lite pudding, yo" sa han och sprang ut genom dörren. Jag himlade med ögonen och satte mig sedan bredvid Mimmi på sängen, igen.
"Så, ehm, har du det trevligt här?" frågade jag och hon tittade på mig.
"Jag blev nästan helt ihop klämd av en säng, vasen med rosor gick sönder-" började hon men Dylan avbröt henne.
"De gick sönder för att du puttade ner den från bänken." konstaterade Dylan.
"Varför gjorde du det förresten? Trodde du att vi skulle bli avundsjuka för att du fått blommor från din pojkvän Erik?" frågade Leo retsamt. Innan Mimmi hann protestera kastade sig Erik över honom. Han jagade honom ut i korridoren och stötte ihop med Mateo som kom med en stor bricka med pudding. De alla ramlade ihop och fick puddingen över sig... Då kom sköterskan och städerskan tillbaka. Hon stirrade argt på oss.
"Ut! Ut ur vårt sjukhus!" skrek hon.

"Men vi är ju och hälsar på..." började Dylan men städerskan avbröt honom.
"Det ser snarare ut som att ni försöker göra så att er kompis blir värre och värre" sa hon och Dylan såg hemskt sårad ut.
"Ursäkta mig" sa jag och tittade surt på henne. "Men du känner mig inte, du vet inte vad som får mig att må värre" sa jag och städerskan såg ut att bli träffad mitt i hjärtat.
"Ooooh, nice" sa Mateo och gjorde en gest med handen.
"Mimmi, vill du att vi ska skicka iväg dom?" frågade sjuksköterskan som verkade vara lite trevligare än städerskan.
"Nej, jag tror att jag kan hantera dom" suckade jag och sjuksköterskan nickade.
"Bra, men om något minsta händer igen så åker ni ut." sa sjuksköterskan och gick ut ur rummet med bestämda steg och städerskan gick sakta efter henne och tittade på killarna med en mördande blick.
"Wow..." började Leo med Mateo avbröt honom.
"Haha, nice Mimmi" flinade han och sträckte fram handen för en highfive. Jag tog upp min andra hand och slog till hans hand, dock hade han så mycket kraft så att jag slog mig själv i huvudet.
"Fuck" sa jag och Mateo började skratta eftersom att han var den ända som såg det.
"Käften" muttrade jag.

Jag vände blicken mot Mimmi.
"Vadå?" frågade jag och hon skakade på huvudet.
"Inget" sa hon och kastade en arg blick på Mateo.
"Men, Dylan och Leo, hänger ni med och tvättar av er?" frågade Mateo.
"Men jag är inte smu-" började Dylan innan Mateo kramade honom, eller ja, smutsade ner honom.
"Tack för det, det här är polyester!" utbrast Dylan och han suckade och drog med de. Men han stannade i dörren och vände sig mot mig.
"Rosie, kom nu" sa han och jag rynkade på ögonbrynen och följde efter de. Erik tittade på oss och var på väg att följa efter men jag stängde dörren rakt framför näsan på honom.
"Okej, så vad var det där för?" frågade Dylan och Leo och Mateo tittade på varandra.
"För Erik. Och Mimmi" sa de i mun på varandra.
"Men kom igen" suckade jag. "De kan väl prata även om vi är med?"
"Nej" sa de bara. Dylan muttrade något om att han skulle gå och se om sjukhuset hade någon tröja att låna ut.
"Okej, jag går och hämtar ny pudding eftersom ni förstörde den andra" sa Mateo och kastade en mördande blick på Leo. Han ryckte bara på axlarna och flinade.

"Vad tror du de säger?" frågade Leo när Mateo hade gått.
"Vi lyssnar" fnissade jag och la huvudet mot dörren. Först hörde jag ingenting, men det berodde säkert på att de inte pratade. Jag tittade in genom det lilla fönstret som fanns på dörren. Erik satt på Mimmis säng och de flinade åt något.
"De ser ganska... Ja, förtjusta ut" flinade Leo som ställt sig bredvid mig. Jag skrattade medan vi båda stod och trängdes vid det lilla fönstret.

Jag fnissade åt de och tittade på Leo.
"De beter sig som ett gift gammalt par" flinade han och lutade sig mot handtaget. Dörren gick upp, under hans tyngd, och han ramlade in i salen.¨
"Öh... Hej!" sa jag bara och hjälpte Leo upp.
"Vad håller ni på med?" frågade Mimmi och Erik reste sig snabbt från hennes säng.
"Vi... Vi bara tittade på det fina golvet." sa Leo och pekade på det.
"Ja, ja... Eh, det är.. Väldigt intressant" sa jag och nickade entusiastiskt. Erik suckade åt mig och Mimmi himlade med ögonen. Jag bet mig i läppen och såg mig omkring för att komma på något annat samtalsämne.
"Så, vad pratade ni om?" frågade Leo som såg att jag inte kunde komma på något att säga.
"Eh... Ingenting" sa Erik snabbt och jag höjde ögonbrynen.
"Jaså?" frågade jag och gick mot de. "Det såg ut som om ni hade väldigt kul.."
"Nej, vi pratade bara om... Öh, blommor" sa han och Leo skrattade.
"Jo, precis som jag och Rosie snackar om golv" flinade han och jag slog till honom i magen.
"Ja, för det gjorde vi också" sa jag och tittade på argt på honom.
"Öh, ja, just det" höll han med och de suckade.

Jag gick ut ur sjukhuset med sällskap av Erik och Leo som gick i tystnad på varsin sida av mig.
"Okej, så var är Mateo och Dylan?" frågade jag efter en stund och bröt tystnaden.
"Jag vet inte, de borde komma snart" sa Erik och Leo nickade.
"Jag går och kollar" sa han och gick in i sjukhuset och lämnade mig med Erik. Jag satte mig ner på en bänk utanför sjukhuset och Erik satte sig bredvid mig.
"Så, vad pratade du och Mimmi om egentligen?" frågade jag och han skakade på huvudet.
"Blommor, helt ärligt!" utbrast han och slog ut med armarna.
"Mhm..." sa jag bara och suckade.
"Ja, men ni pratade inte om golv." sa Erik och jag låtsades spela sårad.
"Så jag ska lita på er men ni kan inte lita på oss när vi säger att vi pratade om.. Öh, golv" sa jag och insåg sedan hur dumt det lät.
"Exakt" sa han bara och vände blicken mot mobilen som han tagit fram ur fickan. Han gick in på bussappen och kollade när närmaste busshållsplats var.

Efter en stund kom Leo, Mateo och Dylan ut ur sjukhuset och Erik hade hittat en buss som gick in till centrum om 13 minuter. Den låg bara en bit härifrån.
"Okej, men då går vi" sa Dylan och gick raskt mot bussen. Vi andra följde efter honom och jag kände hur jag frös. Det började mörkna och det blev faktiskt ganska kyligt.
"Är det någon mer som fryser?" frågade Leo och jag nickade. Dylan nickade också och la armarna om sig själv.
"Kan någon låna ut en tjocktröja?" frågade han och tittade på Mateo som hade på sig en långärmad tröja och en luvtröja.
"Inte en chans, yo" sa han och slog armarna om sig själv, men inte för att han frös, utan för att han försökte skydda sig från Dylan. Hmpf, som om han skulle kunna göra något mot honom.