Divergent

Sol lyssnade på honom och log omedvetandes, vinden blåste och fick hennes hår att flyga.
"Jag tycker det låter underbart." sa hon erkännande och fortsatte.
"Vi fick aldrig gå ut, fick spela spel och annat tråkigt med familjen eller dansa." muttrade hon, hon avskydde det.
"Finns det en linbana där? Wow, det måste vara en upplevelse." fick hon fram och det glittrade i hennes ögon. Hon önskade att hon hade haft den fysik som behövdes för att komma in i de tappras falang.

Kai såg på Sol med glimtar i ögonen. Hon såg så glad ut, full av liv. "Det är underbart. Jag har aldrig gillat spel och sånt, jag brukade gå ut med mina vänner efter utegångsförbudet och hitta på alla möjliga grejer. Det var tider det.." sa han. Han började berätta om linbanan och gestikulerade och pratade öppnare än någonsin, log och skrattade till och med ordentligt. Det märktes att han älskade det han berättade om.

Sol såg på honom och gav honom hennes soliga leende, det som var upphovet till hennes namn men som hon aldrig hade använt utom då hon var mycket liten.
"Du kanske kan visa mig någon dag?" frågar hon och verkligen hoppas det, att han ville det. I hennes öron lät det underbart och inte så tråkigt.
"Önskar verkligen vara född i en annan falang. Jag har alltid ansetts för tråkig och dyster," sa hon och suckade lätt och hennes min förändrades, ögonen glittrade inte längre och hon log inte mer.

Kai nickade och skulle just säga något när tåget kom farandes. "Helvete!" svor Kai och kom upp på fötter och började springa. Han sprang det snabbaste han kunde och han precis komma på tåget innan det var ifrån perrongen.

Sol var inte lika snabb i vändningarna och kunde inte ens springa så snabbt som han hon hamnade efter och för att klara sig och inte bli lämnad ensam kastade hon sig. Men hon får bara tag i en av väggarna nära på att ramla av håller hon sig kvar med all kraft hängandes och dinglandes över spåret, snart skulle hon tappa taget.

Kai såg Sol och svor ännu en gång. Han kände vinden slita hotfullt i honom när han klättrade ut på utsidan av tåget. Hans grepp var dåligt om väggen och det var med nöd och näppe han överlevde att komma fram till Sol. Han visste redan att de inte hade en chans, de skulle falla båda två. Men han kunde i alla fall göra det bästa av saken, och drog Sol intill sig då de föll. På så sätt skyddade hans armar henne i fallet. Man hörde länge tåget där de låg på spåret, som var en lång bro i fria luften. Nästa tåg skulle döda dem om de inte kom till bästa perrong snabbt. Kai andades tungt då han satte sig upp. "Är du skadad?" frågade han Sol försiktigt och ställde sig upp.

"Förlåt." darrade hon fram, att hon skulle förstöra allt hon kunde ha fått dem dödad. Hon ville inte möta hans blick han
Måste hata henne, avsky henne hon var bara klen och en plåga. Hon nickade dock tyst till hans ord och ställde sig upp på lätt darrande ben.

Kai skakade bara på huvudet och tog ett tag om Sols axel. "Men vi måste springa. Nästa tåg kommer om tio minuter och nästa perrong är ett tag härifrån." sade han lågt och började jogga framåt. Skulle de hinna? Inte om Sol sprang. Kai skulle nog få bära henne den sista biten om de skulle hinna. Men han började också bli trött så det var osäkert om hans plan var särskilt bra egentligen.

Sol bara nickade och satte fart efter honom, hon skulle inte klara det så mycket visste hon och han borde springa till sin egen säkerhet. Sol som nästan aldrig sprungit förr om inte i lekar hon helst undvek att vara med i. Nu var det allvar och hon beklagligt dålig, hade ingen teknik för det. Det var inte bara det heller hon hade dåliga lungor vilket gjorde att andningen var hackig och hon tappade luft då och då.
"Lämna mig." bad hon tillslut, hon kunde inte fortsätta mer, lungorna sved och hon hade håll.

Kai vände sig om mot henne och skakade på huvudet. "Var inte dum, om jag lämnar dig dör du och jag blir falanglös. Dessutom skulle jag kunna behöva lite sällskap." sa han allvarligt och lyfte med ens upp henne i sin famn. Han började gå. Snart skulle tåget komma, och perrongen syntes inte ens. Det slog Kai att de hade kunnat gå tillbaka till förra perrongen, men nu var nästa närmare än den förra så det var ingen ide att gå tillbaka.