Privat rollspel(fashion7)

Helene såg upp på Eric med trötta ögon. Ända sedan Swilts kommit till hennes hem och de blivit förlovade hade hennes ögon och hela hon fått en hopplöshet i sig, den fanns kvar än, även om den var mindre nu.
"Tack" mumlade hon då hon var nedbäddad bland halmen och hon kröp intill Eric och blundade. Det var varmt och skönt där. Snart sov hon tungt hon med. Men mot morgonsidan då hon sov lättare drabbades hon av mardrömmar och började oroligt mumla och vrida på sig. Svettdroppar dök upp i hennes panna i sömnen. En stund senare vaknade hon upp alldeles kallsvettig.

Nästa morgon hade Eric vaknat tidigt. Han hade smugit in i slottet via fängelsegångarna. Han hade lyckats smuggla till sig en enkel klänning, fyra par byxor och en enorm hög med skjortor. Allt det hade han lagt i en säck tillsammans med tre större limpor, två vattenflaskor och en bit ost. Ute i trädgården fick han åt sig några små päron. Han kom tillbaka till stallet och satte fast packningen på stoet han ridit dagen innan. Sedan gick han till boxen där Helene låg. Han såg snett leende på henne. "Godmorgon!" sa han utan att verka ta notis till hennes förskräckta min.

Helene lugnade ner sig efter en stund och drog håret ur ansiktet och suckade lågt. Det hade bara varit en hemsk dröm, hon var med Eric nu och de skulle bort härifrån, från Swilts.
Då Eric kom såg hon upp och log svagt. "Godmorgon". Hon reste sig upp ur höet och borstade bort lite av det från sina kläder innan hon samlade ihop filtarna. "Ska vi rida nu?" undrade hon.

Ja det ska vi." svarade Eric medan han ryktade hästen. "Vill du ha en egen häst?" frågade Eric medan han höll på. Han hade bytt skjorta till en vit och ett par bruna byxor, de andra kläderna skulle han tvätta så fort de var långt ifrån dessa marker. Han drog handen genom håret och rättade till sadeln. Sedan vände han sig mot Helene och såg på henne med forskande blick.

Helene skakade på huvudet. "Det behövs inte...". Hon var inte så bra på att rida så det gick nog snabbare om det red på samma häst. Hon tog sig ur boxen och kunde inte låta bli att känna sig nervös. Hon skulle inte kunna slappna av fören de var långt härifrån.

Eric nickade kort. "Då far vi då." sa han och svängde sig upp på hästryggen. Han väntade på att Helene skulle hoppa på.

Helene hoppade upp efter honom och höll försiktigt om honom så hon inte skulle falla av. De red iväg och Helene blev lugnare och lugnare ju längre bort de kom. Tillslut syntes inte gården. "Vart ska vi nu Eric?".

Så fort Helene var på plats satte han fart ut från Lordens marker. "Jag vet inte. Vad tycker du själv?" frågade Eric. Han var glad, äntligen kom han härifrån en gång för alla. Han skulle inte behöva jobba åt lorden mer, han skulle vara fri.
Han följde den stora vägen, åt söder.

Helene funderade en stund. "Jag vet inte riktigt, bara någonstans utanför byn". Hon var sedan tyst ett tag medan de red på och bara njöt av solen och vinden. "Jag är glad att vi inte behöver lämna varandra nu...".

"Okej.." mumlade Eric. Han brydde sig inte om att svara resten av vad Helene sade. Han och hästen var som en och med vinden vinandi i sitt hår kände Eric sig ostoppbar.
Det var han inte, såklart, och det blev kallt efter en liten stund, men känslan var helt enkelt värd det. De for länge genom skogar, förbi sjöar och ängar. Vid kvällstiden saktade Eric äntligen ner vid en mindre by. Han klev av vid ett värdshus och lyfte lätt ner Helene bredvid sig. Hästen gav han åt en stallpjke, tillsammans med ett par mynt. Han nickade kort mot Helene och föste henne mot värdshuset.