Prs mellan mig och Renesmee cullen 1

Jag svalde och följde efter honom.
"Vänta! Det var ett misstag! Jag ska inte göra om det, jag lovar!" Sa jag högt.

Jag dök upp framför henne och tystade henne genom att kyssa henne rätt på munnen.

Jag stelnade till.
Jag ville inte... Kunde inte... MÅSTE... Ville inte...äsch strunt i det okej?
Jag ruskade på mig och försökte slappna av.

Jag avbröt mig och skapade snabbt ett stort utrymme mellan oss. Sen öppnade jag dörren till vänster om mig.
"Du kan stanna här... Om du vill"
Mumlade jag utan att kasta en ända blick in i min säkert döda systers rum innan jag försvann tillbaka in till mig och stängde dörren efter mig.

Nu hade jag säkert förstört allting.
Förstört den tunna tråden av vänskap som vi haft i ungefär en timme.
Bra Bree, bra!
Jag mumlade ett "tack" ut i luften och steg in i rummet.
Här var det annorlunda än i resten av huset.
Bilder hängde överallt på kändisar, teckningar och
Tydligen Diegos syster själv, som förresten
hette Shantel.
Det var inte lika förfallet här heller, sakerna satt
ihop och alla posters och tavlor var uppe på
Väggarna förutom någon enstaka som låg på
det smutsiga golvet.
Jag gillade det här rummet. Det var mysigt.
Jag satte mig på den höga sängen.

Utan för tillfället fungerande hjärna slog jag på stereon på högsta volym för att slippa ljuden från individen i rummet bredvid. Jag brydde mig inte om jag störde henne eller om hon tyckte min musiksmak var konstig. Jag hade ändå förstört allt.

Jag hoppade till när någon (antagligen Diego) satte på musiken på högsta volym.
Det var en låt av Buzzcocks. Vilken låt vet jag inte, men jag gillade den.
Dessutom fick den mig alltid att sluta tänka.

Jag öppnade fönstret på vid gavel och tittade ut med armarna stödda mot fönsterbrädan.

Jag log lite för mig själv.

Där ute lös solen starkt och träden vajade i vinden.